onsdag 19 oktober 2016

Onsdag 19 oktober 2016. Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer. Vad har jag gjort med den?

Satte igång med att baka surgräddskringlor, som vår mamma så ofta bakade och som vi fick till eftermiddagskaffet varma sommardagar då vi kom från sjön efter att ha badat i timmar i Östersjöns salta, klara vatten. (Jag talar här om 30-60talet).

I dag skulle jag få fikagäst. Ringde min syster för att få veta hur man bakar dessa kringlor. Samma svar, som jag skulle ha fått av mamma , om hon varit vid liv. Så här alltså:" Ta en bit smör, lite socker, hjorthornsalt, lite bikarbonat, sur grädde och mjöl.

Jag gjorde så. Tyvärr blev de så fula att jag inte ens vill skicka dem på ett foto. Men ack, så goda!
 För att bättra på det hela så gjorde jag en äppelpaj, vars recept skrivits av en yngre årgång bagerska  och i vilket stod följande:" Lägg äppelbitar i en form. Smält 200 gram smör eller margarin! Blanda med 3 dl mjöl en knivsudd bakpulver, 1 dl socker. Klicka smeten över äppelbitarna och grädda i 225 grader!" Detta recept ger jag till er som läser min blogg så kan ni också prova. Jag kan försäkra att den äppelpajen blir läcker. Vispad grädde eller vaniljvisp till servering.

Vi fikade och pratade och just när vi sa hej då så ringde ett barnbarn ett samtal som gjorde mig så glad.
Efter en kort stund kom Inga för en fika. Kaffebordet var ju dukat så det passade bra. Jag har tidigare berättat om vår vänskap, som började på en av stadens bussar.

I går bad jag tillsammans med en bekymrad person till Gud om att en förändring skulle ske i en viss situation. Vi lämnade saken i Guds händer då vi insåg att vi ej kunde förändra något i egen kraft.
På förmiddagen i dag fick jag ett smsmeddelande att allt hade löst sig i går kväll och att det som i går såg omöjligt ut nu var på väg att få sin lösning. Underbara Gud, ropar jag! Gud vet hur han ska hantera våra svårigheter. Fortfarande väntar jag på ytterligare några bönesvar men blir så uppmuntrad av varje gång jag ser att Gud bryr sej om oss och griper in, som svar på bön!

Minns återigen sången" Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå? Räkna med GUD ty han gör det omöjliga. Han gör vad människor icke förmår."

Innan Inga i kväll gick hem tackade vi tillsammans Gud för att vi får ha en sådan far! En far som ser allt, vet allt och ger oss hjälp i rätt tid. Tillsammans med en annan kristen har jag en överenskommelse att under en viss tid bedja för att en person vi känner ska få göra bekantskap med Jesus, som inte drog sig undan döden utan utgav sig själv för oss alla. Han bara längtar efter att få ha gemenskap med oss och vill ge oss FRID.

Tacksam för en så innehållsrik och bra dag, om än grå och regnig, går jag nu till nattens vila inom den tidsram, som jag häromdagen föreslog mig själv att försöka hålla för att må bra på ålderns höst.

Måste väl berätta om att jag ibland får en tanke om att flytta från mitt lilla hus till någon annan bostad. När någon av mina barn hör detta så går de ut på nätet och kollar in vad som finns att hyra eller köpa. Denna vecka var det en bostadsrätt till salu. Jag fick bilden skickad till min iPhone. Jag nöjde mig med detta och gick ej på visning eftersom jag visste att jag ej ville bo i det område där den fanns. Men roligt var att följa budgivningen genom de "pling" som hördes varje gång ett nytt bud gavs. Vet ej om budgivningen slutat ännu men priset gick under tiden upp med ca500.000 kronor.

Roligt var det i alla fall att följa det hela och själv vet jag av erfarenhet att också val av bostad är något som Gud bryr sig om. Därför kan jag lugnt gå till vila, tacka Gud för Hans storhet och be för min familj och andra. "Gud är inte långt borta från någon av oss" står det i Bibeln. Halleluja!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar