I dag sov jag länge. Jag borde lägga mig tidigare på kvällarna, som jag föreslog mig för ett par veckor sedan. Så lätt man faller in i gamla mönster.
I dag SMS från Elsemarie, redan på jobbet i Katrineholm.
Vet du vem Bernard Mickelsen var? Han ska ha bott i Figeholm. Så klart jag visste. Där kände alla till alla. Då fick jag veta att hans barnbarn och Elsemarie är kollegor. Världen är liten. De hade pratat med varandra om Figeholm. Karamellfabriken och Nordstjärnan och mycket mer. Högst intressant!
Det är märkligt hur lite man hinner nu för tiden. Hann i alla fall, utan jäkt med att prata med både Helge, IngaMaj och ett par till.
Nu ska jag skriva en kort blogg och sedan sova. Läste i dag i en dagbok från förra året om Isak och så klart kom ett par tårar. Jag är nöjd med att det inte blev någon mer hund i familjen för det räcker med att skiljas från en hund EN gång och även om det blivit en ny hund hade det inte varit Isak.
Har fått SMS från ett par barnbarn i dag. Det gläder mig.
Gårdagen fick jag fikabesök av Annelie, som kom flyttandes från Malmö nyligen. Att de fick lägenhet på nästa gata är något jag är så glad för. Innan flytten till Malmö träffades vi ofta och Annelie har fattats mig de här åren, så nu ser vi framåt även om jag naturligtvis hade lättare att hänga med på stan på den tiden.
Jag tror att jag måste till sängen fast klockan bara är 21.00
Kommer nog att sova gott och vakna tidigt. Tja det blev inte mycket till Blogg det här men det är som det är. Jag är tydligen gammal och trött! I morgon borde jag hinna med att baka Finska Pinnar, som jag planerat i flera dagar. GodNatt kära vänner och Sov Gott!
Nu ska jag läsa lite och så prata med min osynlige vän en stund. Någon smsade i dag och bad om förbön. Pratade nyss med en väninna i min ålder och hon berättade hur hon häromdagen fick ett pling på dörren av en kvinna (de bor i samma hus) som bad om förbön för en släkting som snabbt insjuknat och hamnat på sjukhus där man såg mycket allvarligt på situationen och inte gav något hopp.
Min väninna lovade att bedja och gjorde det och fick sedan veta att släktingen kommer att överleva. Något hade hänt i hennes tillstånd, som vänt till det bättre. Inte alltid får vi uppleva så snabba svar men vi får aldrig sluta att be.
ALDRIG! Jag har alltid någon att be för och upplever det som en stor förmån att få vara med i det godas tjänst.
Sådärja! Nu kom jag igång igen! Att prata om Gud och hans verk är så stor glädje för mig. Vi känner varandra sedan så många år och jag vill vandra vidare i hans sällskap. Jag vet ju vart jag är på väg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar