Lördag 22 oktober 2016. Detta en dag med många inslag. Jag berättar!

Det är faktiskt roligare att blogga än att skriva dagbok även om jag i viss mån gör det också. Tänker ibland på hur många försök jag gjorde att skriva mina memoarer, som en del barnbarn föreslagit. "Det gick åt pipan", passar visst bra att säga här. Undrar förresten var det uttrycket kommer ifrån. Ytterligare något att googla på. Nu är jag där jag är. Visst händer det att jag tänker att jag nog ska sluta med bloggen och läsa böcker i stället men nu är det faktiskt så att, förutom att jag själv tycker att det är roligt,  så har Gud ett finger med i detta. Jag tror inte att jag tidigare berättat detta. Nu ska jag göra det.

För ca 30 år sedan var jag, som jag tidigare berättat om, tillsammans med vänner från olika församlingar i Örebro i en bönegrupp, som i flera år, varje måndagsmorgon träffades. Vi möttes i varandras hem, fikade och berättade för varandra om "Guds dråpliga gärningar", ett uttryck, som en örebropastor ibland använder. Vid kaffebordet var det sådant vi pratade om och sedan var vi inför Gud i tacksägelse och bön i 2-3 timmar. De som förvärvsarbetade bytte till sig ledighet, en del var pensionärer, någon jobbade i egen firma. Själv var jag  på den tiden arbetslös långa perioder
Vi åkte på retreat tillsammans och höll telefonkontakt med varandra. Hela tiden med Jesus i centrum. Nu rinner en tår utför min kind. Jag tänker på de kära vänner, som gått hem till Gud under årens lopp. Jag minns deras namn. Jag minns deras utseende. Jag minns deras hem. Jag minns deras hängivenhet, deras kärlek till Jesus och människorna. Jag tackar Gud för dem alla och för all välsignelse från Gud vi upplevde i gruppen.

Vi hade böneämnen, som vi delade med varandra och med Gud. Det hände att Gud sa något till oss, som grupp, eller till någon enskild. Vid ett tillfälle fick en av deltagarna ett ord från Gud att säga till mej och det rörde sig om att Gud skulle "föra mig ut på öppna fält." Jag hade fullt förtroende för den kvinna, som sa detta, och jag förstod att det verkligen var Gud, "som var i farten". Jag skrev in det i en liten antecknings bok, gjorde som det står om Maria, Jesu moder. "Hon begrundade allt och gömde det i sitt hjärta."

Om ni visste vad jag har begrundat och undrat! Vad menade Gud? Skulle jag stå på Stortorget och predika? Nej så kunde det inte vara men vad betydde det Gud sagt?

Åren gick. Min lilla anteckningsbok fanns kvar. Såg bokstäverna då och då men allteftersom tiden gick så tänkte jag allt mindre på det. En gång frågade jag min vän vad hon trodde om "öppna fälten", de ord från Gud hon för flera år sedan förmedlade. Hon log, som hon ofta gör, och sa att det kom inte hon ihåg. Denna kvinna får ofta ord från Gud att förmedla så jag bara tänkte: "Jasså" och , utan att tvivla på äktheten i det ord hon förmedlat från Gud, tänkte jag allt mindre på det.

På den tiden när Gud talade om öppna fält visste jag noll och intet om ordet dator. Georg dog år 1990 och jag minns att han under sista årtiondet hade god hjälp av sin dator. Han jobbade i Stockholm och veckopendlade. Vid ett tillfälle minns jag att han hade den lilla väskan med datorn med sig hem. Att jag skulle befatta mig med en sådan var otänkbart och inte heller fanns ju behov av detta.

Nyåret 2012, då jag ett par år ägt en gammal övergiven dator, hade ett bloggande barnbarn lärt också  mig att blogga, i stället för att skriva memoarer.
Ungefär 28 år efter "ordet från Gud", var jag ute på de "öppna fälten". Men Gud! Var det detta du menade???

Som jag brukar säga: " Gud vet Forntid, Nutid, Framtid. Medan hans lilla barn inte har en aning.
Nu kombinerar jag mina memoarer, dagboksskrivande och tillfälle att dela det bästa jag har. Min tro på Jesus, som dog och uppstod för oss människor så att vi återfick den gemenskap med Gud som en gång bröts.

Nu kom plötsligt en gammal sång, som vi sjöng mycket på 50-talet, tonande inom mig och med den avslutar jag kvällens lite annorlunda blogg."Ljuvligt och kärleksfullt Jesus hörs kalla. Kalla på dig och på mig. Famnen är öppen, ja öppen för alla. Öppen för dig och för mig"

Men dagen då? Jo jag skrev på Facebook om att jag var lite yr i dag men att jag ändå skulle baka några bullar. Söndagsmorgonkaffe och bullar är en gammal tradition sedan vi gifte oss, Georg och jag.
Av en ganska ny vän på Facebook fick jag en hälsning " Jag ber för dej, Guds välsignelse!" Jag blev så glad. Tack vännen! Jag kände att dina böner blev hörda! Roligt det här med Facebook. Jag orkade!  Gud sviker aldrig. Dagen har varit helt lugn och i övrigt händelselös. Sov Gott, kära vänner!