Vilodag har jag ofta. Kanske inte alltid på söndagar men många andra dagar.
I dag skulle jag träna men om man inte kommer igång förrän vid 13-tiden så ställs man inför läget att börja prioritera och då är det lätt att välja bort träningen.
Det gjorde jag.
Nu skulle jag ta itu med de där kartongerna som blivit stående i väntan på att något slags rensning skulle ske. Ingen ringde, inga sms, inga besök. Allt lugnt och stilla. Dagens återstående halva var som beställd för att jag äntligen skulle lyckas få ordning på grejorna efter många försök tidigare.
Tog tag i en kartong i bra storlek för att snabbt vara avklarad. Ett par brevpappersförpackningar plockades snabbt till den hylla dit de hörde.
Det var så och då det började! Och slutade.
Kvar i kartongen fanns ett skrin med gamla brev och telegram. Det var väldigt länge sedan skrinet var framme. Bara en enda gång tror jag att Georg och jag tittade på dess innehåll.
Nu glömde jag tid och rum. Det andades Historia!
Jag försvann till köksbordet med "skrinet" och timmarna gick.
Jag har i början av mitt bloggande berättat om Georgs föräldrar, som gifte sig i Örebro i början av 20-talet. Georgs pappa Helgo,nyutexaminerad baptistpastor vid Örebro Missionsskola, mamma Elsa, pianist i Filadelfia, lärare på Missionsskolan och en tid hushållerska åt sin bror som var jurist och bodde i egen lägenhet i Jönköping. Intressant att notera för oss som lever i dag.
Elsa hade två bröder och jag uppfattade, av det jag hört, att det var svårt för föräldrarna att Elsa skulle lämna hemmet för gott och dessutom flytta så långt bort. Bröderna var redan utflugna.
Första pastorsplatsen blev i Uddevalla Baptistförsamling. I augusti 1924 föddes Lars och 2 år senare Georg. I tre dagar hade han en mor. Jag minns att svärfar berättade om de båda läkare, som hjälplösa, till slut sa till pappa Helgo:"Hon går ifrån er, vi kan inget mer göra."
Nu stod jag där med skrinet som innehöll ett handskrivet recept, daterat 22augusti, alla kondoleansbrev och telegram samt en förteckning över kransar och buketter till begravningen. Jag försökte räkna alla brev men gav upp. Ett 50-tal brev uppskattar jag att det är, ett flertal telegram och ett gravbrev. Lars fyllde 2 år 20 augusti, Georg föddes 21 augusti, mamma Elsa dog 24 augusti, pappa Helgo fyllde 30 år den 27 augusti. Samma dag anlände Gravbrevet från kyrkogårdsförvaltningen.
Alla brev och telegram kunde jag förstås ej läsa men jag såg ett och annat namn på män från Örebromissionens dagar,sådana som jag också minns från min ungdom. Kvällen tog fort slut och jag var ännu en gång omskakad av att en mor dör från sina barn. Så ohyggligt. Då är det ej konstigt om ordet varför kommer till användning.
Jag hinner nog inte med några fler kartonger i dag. Hoppas att jag ska slippa undan lite lättare och snabbare i morgon då jag tänker fortsätta jobbet. Det måste fixas före jul! Absolut!
GodNatt alla vänner och Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar