I morse sa jag till på skarpen! Jag skulle ner till motionscykeln i källarens gym eftersom jag kände att gränsen för avvaro av sådan motion då var nådd.
Inte hjälpte det!!!
När jag var barn och mamma "sa till på skarpen" då lydde vi barn direkt!
Hur jag ska komma ur den fälla i vilken jag hamnat förstår jag inte!
I kväll skriver jag tidig blogg för jag måste ta itu med de alltmer sena kvällsvanorna.
Fick nyss SMS om att jag om en timme får besök av Tobias, som skulle komma och dricka the i går kväll efter hemkomst från Sälen.
Det blir alltså, i stället, nu i kväll.
Dagen har varit grå och dyster som de senaste dagarna. Även sådana dagar tar slut.
Jag har varit dämpad på grund av två dödsbud inom några få dagar. Jag tänker på alla sörjande.
Anna, 52 år, efterlämnade en dotter som är 14.
Ingvar Kamprad, född samma år som min Georg och alltså 91 år vid sin död i lördags.
Tre vuxna söner, födda på 60-talet. Ingvars fru Margareta dog för några år sedan.
Det har talats mycket om Ingvar Kamprad i dag och jag, som i många år varit så imponerad av
honom är det nu ännu mer! Vissa drag hade vi tillsammans, Det gällde människosyn och affärsintresset. Han VÅGADE och såg alltid framåt. "Mer fanns att göra", resonerade han.
Vad gäller MODET så låg Georg och jag kanske inte så långt efter när vi etablerade oss i Lesjöfors och "tog över" en affär, som var så " i botten" som den affärsrörelsen var, med dåligt läge och i övrigt med de sämsta förutsättningar för att lyckas få vår försörjning av den.
Även om det inte går för sig att jämföra sig med Ingvar Kamprad så föreställer jag mig att också han i
början hade sina funderingar och bekymmer.
Han klarade det "med råge", Georg och jag KLARADE det och fick se att vi inte satsade fel, trots allt. Vi lämnade skutan i gott skick och vi hade haft vår försörjning av den lilla affärsrörelsen under
elva år. Hårt arbete, javisst men det känns ej så hårt när man är intresserad av att det ska gå framåt.
Jag skulle gäörna ha haft en pratstund med Ingvar Kamprad men får nöja mig med att vi en gång stod intill varandra i samma matkö på IKEA i Stockholm. Det är nu många år sedan men jag minns att just detta att se honom stå och vänta på sin tur precis som vi andra gjorde ett visst intryck på mej.
Så det kan bli närman inte vet vad man ska skriva om och ett barnbarn är i antågande för en kopp the och någon macka. Jo, han kommer från träning och "då kan man inte stoppa i sig för mycket" fick jag veta. Med andra ord: "Ta det lugnt"!
Nu blir det tidigt sänggående både för mig och för de bloggläsare som troget inväntar mina sena bloggar. Några läser på morgonen och de flesta läser inte alls, men det är så roligt att skriva och roligt att se antalet av läsare. En och annan, men bara ett fåtal, känner jag till men jag är så glad att se att det i alla fall i nuläge inte finns anledning att låta bli att ha den här kontakten. Jag gör så gott jag kan och möts av överseende med fel och brister. Sov Gott, kära vänner! Gud sviker aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar