söndag 28 januari 2018

Söndag 28 januari 2018.. Tårar i dag igen! Undrar om inte det trista grå vädret har sin del i detta.

Det är inte farligt att gråta. Kanske farligare att låta bli under vissa omständigheter.
I dag fick jag ett sorgebud via, först iPhone, och senare i TV nyheterna.

Nej vi var inte släkt och vi hade  sett varandra bara  en enda gång och den gången var det bara jag som såg och kommer ihåg. Mannen jag såg hette Ingvar Kamprad och stod i samma matkö som jag på IKEA  i Stockholm. Han var inte det minsta intresserad av mig och hade aldrig läst en rad om mitt förflutna. Det är skillnad på "lort och pannkaka" brukade Georg skämtsamt säga.

Människors lika värde gällde då som nu för både Ingvar Kamprad och mej. Smålänningar som vi var.
En liten gnutta småländskt affärsblod i mej gjorde kanske att jag  intresserade mig för den mannen.

  Några händelser bland vänner och bekanta, som mer eller mindre har haft med Ikea att göra, har nog också haft en viss påverkan. När jag läst om hur han började sin "affärsrörelse" så har minnen från barndomen dykt upp. Det var vanligt att kunna köpa skosnören och annat smått och gott hemma i köket där mamma alltid bjöd "köpmannen" på kaffe medan hon valde i utbudet.
Naturligtvis så ska jag nu läsa det som skrivits om denne märklige man.För jag vill inte glömma honom.

Min pappa cyklade omkring med en väska på pakethållaren när båtarnas antal i hamnen i Figeholm ibland minskade i antal och lastning och lossning uteblev och det därmed blev skralt i kassan.
Då gav hans "affärsresor" det tillskott vi behövde i familjen.Pappa sålde utsäde och lantbruksmaskiner till bönderna, utökat med andra artiklar.

Undrar hur mycket den omtalade småländska envisheten påverkade IKEAs grundare.
Hur som helst så har han betytt mycket för vårt land och andra länder!
Det är så roligt när människor lyckas genomföra sina projekt!

Jag hör inte till dem denna dag. Jo jag kom iväg till kyrkan ! Utan hörapparater. Vår pastor Anders Sundström har skönt nog en röst som jag ganska bra kan höra ändå.

Jag avstod kaffet i kyrkan. Gick hem och drack kyrkkaffe ensam. Såg därefter ännu ett program om "Förintelsen", som gav anledning till några tårar. Minnen från mina tidiga tonår påminner mig om de hemska åren då vi ständigt levde i osäkerhet.
Som om det inte räckte så såg jag på TV så mycket nöd och så många utmärglade små barn så då kunde jag bara inte låta bli att gråta. Så undrar jag vad vi kan göra för att få ett slut på detta!

Framåt kvällen, efter att ha suttit flera timmar  och sett så mycket elände kom jag ihåg att jag bara ätit frukost och fikat. För att slippa vakna hungrig i morgon bittida så fixade jag lite mat innan jag begav mig till bloggen.

Som var och en förstår så har det inte hänt så mycket i dag varför jag säger GodNatt.
Ett par telefonsamtal har muntrat upp mig i dag och ett roligt samtal med Filip vars kunnande i datorhantering jag åter måste ta i anspråk.. Han lär mig om dator och jag uppmanar honom att memorera Psalm 23 tills alla verser sitter i huvudet. Den psalmen borde alla ha i huvudet!
För att ännu en gång citera Kyrkoherden säger jag: "Så tror JAG. Sen får ni tro vad NI vill!

GodNatt mina vänner! Sov Gott!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar