Fredag 19 2018. Kärt besök till förmiddagsfika. Åter fått vara med om att glädjas åt Guds suveräna makt att leda sina barn.

Så var det fredag och min goda vän från Syrien kom på besök. Vi fikade och hon hade en bok med sig, vars innehåll vi diskuterade  en del. Hon skulle läsa boken och senare lämna skriftlig sammanfattning och sitt utlåtande om dess innehåll. 

Författarens namn kände jag väl till. Även andra av hans böcker, dock icke denna.  Nu ska jag göra det sedan jag beställt den från Biblioteket. 

Min vän har efter två år i Sverige varit så ivrig att lära sig svenska och klarar det bra. Dock blev jag förvånad över valet av bok. Den är, för oss som växt upp med språket lättläst, och vi förstår vad som står "mellan raderna" och förstår även konstiga svenska ord, som ej användes i dagligt tal.

Med den kämpaglöd min vän besitter kommer hon att klara uppgiften men hon uttryckte en önskan att det skulle ha varit flera ord av enklare slag och som är mer användbara i vardagslivet.

Själv fick jag en tanke att hennes uppdragsgivare ser hennes kapacitet och låter detta styra val av bok. Jag ska snarast läsa den då jag gillar denne författares böcker och  självklart nu gör det med ännu större intresse.

Detta är tredje dagen då jag sovit i fåtöljen i omgångar. Om min iPhone ringer  så blir jag så glad för då  upplever jag att livet är som det SKALL vara och ibland får jagen energikick som välbehövd  bonus. 

Att få en pratstund med någon, som varit med om så mycket intressant denna dag, på grund av att Gud visat att han, som det står i sångstrofen jag häromdagen citerade på FB eller i bloggen, " och i valet av vägar och stigar skall han leda den bedjande rätt."

 Det är så stort, mäktigt och intressant och ett sådant meddelande fick jag pr telefon  just  i dag.

 

Att i tro på Gud och hans ledning,  handla i tro, utan att veta det Gud redan vet om framtiden, och förvänta sig att  han gör det som är bäst för sina barn för Gud kan man lita på och så helt plötsligt bara få se hur allt faller på plats och mer därtill. Att stå där i stum förundran över hans suveränitet. 

Vilken gemensam glädje det skänker! Hela ens inre fylls av tacksamhet. 

Att tro utan att se, är ordet för Guds älskade barn!  

Innan jag avslutar min blogg denna fredagskväll ska jag återknyta till "Forntiden" då jag funnit att det var länge sedan jag skrev om den. Ja så hittade jag inte var jag slutade förra gången så det blir att snopet säga Godnatt. GODNATT! I morgon SKA det bli ordning!