Torsdag 30 januari 2020. Denna dag en minnesrik sådan! Att bli förälder är stort!

I går skrev jag att jag ej kände mig helt OK och det har fortsatt i dag!
Kände redan när jag vaknade i morse att jag helst ville bli kvar i sängen.
Jag hade dock en del att inhandla och hade en plan för detta.
Nu sitter jag här för att om en kort stund fortsätta med det jag sysslat med i dag! Nämligen sova!

Nej då! Det är inte alls säkert att det blir så men jag måste ju ändå försöka .
Föregående natt sov jag i etapper om en timme eller lite mer.
Naturligtvis är det inte omöjligt att jag får betala dagens sovande med sovande etappvis också kommande natt!

Det stora med denna dag är att för 70 år sedan blev Georg och jag föräldrar, 30 januari 1950. Vi var bosatta  i Stockholm, hade många goda vänner och en fin gemenskap i Korskyrkan på Döbelnsgatan.
Liten Sven blev oss till stor glädje och är så fortfarande.  Georg och jag var stolta föräldrar och gladdes tillsammans! Att bida familj är fint! Nu ska jag tänka på det närvarande en stund!

Tyvärr är jag sådan att jag ej fungerar i det jag ska syssla med,  om jag inte mår bra, så därför är det bäst för oss alla om jag nu säger NATTI, NATTI! Så då "jöj" jag det för att ännu en gång påminna om den numera, kloke Civilingenjörens ord då han var en liten vetgirig, noggrant tänkande gosse, som inte fattade ogenomtänkta beslut.

Filip ville inte somna, vilket hans mormor ansåg borde vara det bästa den kväll detta inträffade.

" Filip, nu måste du sova!"  Svar:" Vi kan fjåga mamma och hööja vad hon säjej"
Mormor genomskådade sitt uträknande lilla barnbarn : " Filip, det vet jag! Hon säger: "Joo , Filip nu MÅSTE du sova!." Jag kunde se hur ett intensivt tankearbete pågick i gossens hjärna innan han efter att tyst en lång stund iakttagit min reaktion långsamt yttrade: "JAHA! OCH DÅ JÖJ INTE JAG DET!"
I trappan kunde man strax därefter höra mammas bestämda steg. Samtalet var tydligen avlyssnat från köket i husets nedre våning!
Det tog inte lång stund innan mamma insåg det lönlösa i att tvinga föräldrarnas  tänkande  gosse  att fatta ett beslut som inte passade in i den förevarande situationen så hon tog "telningen" under armen och bar ner honom till köket där kusinerna och hans storasyster ännu roade sig runt köksbordet och där också mormor och Filips föräldrar kunde avsluta dagen på ett trivsamt sätt!

Precis så trivsamt väljer jag att nu säga GodNatt till er alla!  Ni som vill, bed gärna till Gud för mej att jag mår bra i morgon!

Precis som jag skulle publicera detta fick jag ett telefonsamtal från en ung människa, som jag fått förmånen att  dela en del böneämnen med tidigare.
Nu hade ett nytt problem dykt upp och den  som jag pratade med sa att här behövs visshet från Gud om Hans ledning för att den uppkomna situationen skulle kännas trygg.
I samma ögonblick får jag veta att det just kom ett SMS  från en person som vi kan kalla "nyckelperson"  i den fråga det gällde! I och med det, var frågan löst och min unga vän bara VISSTE att detta var ett tillfälle då vi båda stod i förundran över hur Gud är med i våra val av vägar. Inte ALLTID går det så snabbt som denna gång men detta visade klart och tydligt att det önskvärda var det rätta. Nu kan vi båda två somna i frid, ro och i vetskap om att, som jag brukar säga, "Gud sviker aldrig"! Glada sa vi Godnatt till varandra och tackar Gud för att "Han bryr sig om sina bedjande barn!
Ska bli intressant att följa detta!
Mer har hänt på "bönefronten" denna kväll och till detta återkommer jag!  SOV GOTT!