Nu gick värdfolket till vila för att orka möta morgondagens tidiga färd mot Göteborg och sina uppgifter där på var sin skola. Båda trivs bra med sina juppgifter och det är så roligt att höra folk säga så för det där med arbetsglädje är så viktigt.
Både Elsemarie och Lasse har i sina jobb stora möjligheter att påverka personalen och uppmuntra dem.
Jag hade under några ungdomsår tillfälle att se och uppleva mina chefers sätt att hantera sin personal.
Jag började min "bana" inom Färg och Kemikaliebranchen redan som 16åring.
Som 19åring och nyförlovad bytte jag jobb. Tror att jag tidigare skrivit om det.
Från en liten butik på Södermalm till en affär i Stockholms Centrum med en helt annorlunda profil och en helt annan slags kundkrets
När jag nu har några av de mina som blivit arbetsledare så händer det att jag tar fram något minne för att förstärka vikten av hur en chef behandlar sina anställda.
I det nya annorlunda jobbet hade jag att förhålla mig till hur jag förväntades uppträda både mot chefen och hans dotter, som också var chef, samt mot en helt annan kategori av kunder än de jag var van vid att möta i min föregående anställning. Det var lite pirrigt i början.
Men vilken chef! Uppmuntrande ord, generositet och ansvarsfulla uppgifter gjorde att jag tillsammans med mina två arbetskamrater stortrivdes.
Jag berättade i dag för Elsemarie hur han vid ett tillfälle en försommarkväll inbjöd oss till middag på en fin restaurang där han överlämnade var sitt kuvert innehållande 50 kronor och framförde sitt tack för att vi hela våren ställt upp och jobbat mer ån som förväntats av oss och att han var så nöjd med vår insats. Nu kanske du tänker att 50 kronor var inte mycket att få men för oss var det en stor slant då pengars värde var ett helt annat än i dag! Den chefen är ännu en ljusglimt i mitt liv.
Jag minns beröm jag fick på nästa arbetsplats för att jag hade förmågan att få in mycket på liten yta genom att räkna ut hur varje utrymme kunde användas. Egentligen inget märkvärdigt men jag minns än hur glad jag blev över att min chef hade sett och uppskattat det.
Men nu ska jag tala om dagen som snart tar slut. Elsemarie och Lasse hade för länge sedan lämnat hemmet när jag gick ut i köket för att fixa mitt morgonkaffe. I vardagsrummets spis brann en härlig brasa. En fåtölj stod framför. Det var inte vilken fåtölj som helst. Den fanns i Lasses hem och var tillverkad av hans duktiga pappa. Först av allt letade jag efter bullar, som ni bloggläsare vet är så viktigt för mig att ha till morgonfikat,. Hittade inga. Ack varför tog jag ej bullar med mig i går ??
Jag fixade till en liten macka till en kopp Nescafe.
På väg till mitt rum passerade jag brasan och soffgruppen. Vad ser jag?? Jo en kaffebricka med ed liten termos och bullar och två mackor!
Eftersom jag i många år läst Bibeln så har ett och annat fastnat i minnet och ett ord kom till mig:"Förrän de ropar skall jag svara.!"
Nu blev det morgonkaffe denna första dagens morgon. Både brasa och kaffebricka i det vackra vardagsrummet! Dagen började bra. Jag har tagit en vilodag i dag och gjort ingenting!
Nu är vilodagen slut och jag går också till nattens vila. Sov Gott mina vänner! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar