lördag 17 november 2018

Lördag 17 november 2018. och lite mer!

Att börja blogga och ha kontakt på det sättet med både barn och vänner  är inte så dumt. I dag är det lördag och jag ser att jag inte bloggat sedan i onsdags.  Som de flesta nu vet så befinner jag mig i Onsala på Västkusten.  Uppväxt nära havet på Ostkusten så faller det sig naturligt att söka sig till havet även om man blivit gammal. Det är som med Zebran. Ränderna går aldrig ur. Havsvindarna kan aldrig ersättas och aldrig förglömmas.  Elsemarie och Lasse bor inte så att de kan se havet men bor ändå nära så det känns. Elsemarie och hennes syskon tillbringade i regel sina barndoms somrar i Figeholm hos sin mormor , mostrar och kusiner.

Elsemarie är nu så nöjd, så nöjd! Hon ser att omgivningen och husen påminner om Figeholm  där hon trivdes vid havet och hos mormor, dit hon också som tonåring på sommarloven med glädje besökte mormor. Nu säger hon att hon upplever samma känsla här med alla hus, nya och gamla och n
möjligheten att bada i havet.
Nu verkar det som att sommaren är slut även i Onsala för i morse när hon kom till stranden så var stegen borta och hon fick nöja sig med att vada ut  för att doppa sig.  I vattnet var det 9 grader. inte avskräckande för henne och skulle inte ha varit för hennes pappa Georg heller. D delade förhållandet till havet,

I dag är femte dagen jag är i Onsala. Torsdagen kokade jag grönsakssoppa och gräddade pannkakor tills de kom från sina jobb, mitt värdpar! Det var allt jag gjorde den dagen.
Fredagen i går började som tidigare morgnar med brasan tänd och kaffebrickan på bordet i samma rum. Jag har det så bra här och njuter verkligen av all omsorg!-
I går, fredag var Lasse i Malmö med sina kollegor. Elsemarie kom hem efter jobbet och hämtade mig till Liseberg där klockan fyra den stora julmarknaden öppnades för året!

Vilken feststämning! Elsemaries stegmätare  visade att vi gått drygt 4.000 steg, jag med rullator, som Elsemarie trixade fram med i rulltrappo upp och ned. Ibland hiss! Hon förvånade mig genom att hon hittade överallt och visste vart vi skulle gå.  Jo hon visste ju hur det ser ut på sommaren så det var inga problem.  Jag har inte på flera år varit där och med mitt dåliga lokalsinne så hade inte det hjälpt om jag gjort besök där varje  år! Skönt nog har hon förutom andra egenskaper ocks årvt Georgs lokalsinne. De där generna är intressanta att iakttaga!

Vi handlade goda korvar, en och annan julklapp, åt våfflor med sylt och grädde till varm choklad och bara tittade och tittade på alla lampor, jultomtar och fantastiska konstverk! Så glad för att jag fick se all grannlåt!

I dag lördag tog vi alla tre något vi kallar vilodag. Elsemarie sitt, för säsongen, sista bad i havet. Joggingrunda dessutom! Lasse likaså. Själv gick jag 1000 steg med rullator på plattorna på gårdsplanen utanför ytterdörren. Oj så mycket bra det är med detta hus.

Medan Lasse var ute och sprang körde vi förbi honom ett par gånger då vi tog en tur i bilen till Onsalas Finbageri där vi köpte, moccabakelse precis likadan som de Dagny och Henry bakade i sitt bageri vid Fridhemsplan i Stockholm. 
Efter kaffestunden var det dags för Elsemarie och Lasse att åka in till staden och träffa Bästisen, sedan tiden i Borensberg, Helena och hennes man Henrik, som de umgås med nu och då när de bor så nära varandra.  I kväll skulle de gå på  restaurang och äta gott! Nej då, det går ingen nöd på mej! Kylskåpet är välfyllt och soppan, som vi åt av i torsdags har säkert bara blivit ännu godare efter ett par dagar i kylskåpet. Så brukar det vara!

Här är så tyst och stilla. I går och även i dag tog vi en runda med bilen på krokiga vägar till områden här omkring. En del sommarstugor men många äldre hus som gjorts om till moderna åretruntbostäder. Att jobba inne i Göteborg och så ha sin permanentbostad i Onsala tycks vara populärt. Enligt Elsemarie och Lasse är det så vilsamt att komma hem till sitt vackra, rofyllda hus på landet .efter sina jobb där de aldrig i förväg vet vad som kommer att hända. Båda jobbar i områden där livet år en aning oförutsägbart, och trivs med det!
Det stora öppna fältet och tystnaden! Just tystnaden  tycks de uppskatta mest av allt! På andra sidan den stora gräsplanen ser man på kvällarna de låga husen med sina lampor tända. Jag går ut på husets baksida och "hör" tystnaden och ser hur ljuset lyser i de många husen långt därborta. En liten del av gräsplanen inköptes av husets förre ägare så det hör till byggnaden här. Det stora resterande området ägs av bonden som äger lantgärden långt därborta bland husen, som nog är gamla och renoverade.
 Jag ska försöka få tag på lite historia över området här. Det här huset som jag nu gästar byggdes i början av 1800talet  men har genomgått åtskilliga tillbyggnader och omändringar och är så charmigt!
Vildsvinen har hållit sig borta sedan jag kom hit. Huruvida denna min ankomst hit har någon del i deras frånvaro låter jag vara osagt!

Vad som i övrigt i riket sig tilldragit haver känner jag inte till . Har slut på batterier i radion och har vissa problem med det digitala, teknisk idiot som jag tydligen är!
Jag har i alla fall plockat ur diskmaskin, som jag lovade när herrskapet begav sig till storstaden. Det enda synliga som jag åstadkommit denna dag utöver att jag i micron värmde en tallrik soppa.
Dagens frukost bestod av bacon ,stekt korv och stekta ägg med frallor och lagades av Lasse medan Elsemarie tog farväl av havet. För konststycket att utan stege ta sig ned från bryggan  kan jag inte tänka mig att hon ska envisas med. Jag säger som gamle kommunistledaren Hermansson sa om sitt parti för många år sedan. " Nån (svordom, som mamma sa att inte jag får säga fast det skulle passa här)  ordning ska det väl  vara!"

Nu hör jag att de parkerar bilen och är hemma så jag avslutar bloggen här. Sov gott mina vänner! Gud är god!! Herren välsigne oss och bevare oss!

'

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar