Ibland när jag vaknar på morgonen så känner jag något av vemod inuti mig. Då säger jag "JESUS" några gånger och tackar för att jag orkar gå ur sängen,
"Det är inte roligt att bli gammal", sa vår mamma ofta. På den tiden var jag full av energi och trodde mig förstå men har, med åren, insett att jag nog inte gjorde det.
Nu fattar jag !! Jag höll med min mamma och sa inte emot henne utan låtsades som om jag tänkte som hon. Fast vi fastnade inte i några längre resonemang om detta utan hittade på annat att prata om. Mamma var en glad och positiv "gammal tant", som gärna umgicks med unga människor , var pigg på att upptäcka nya saker och hade säkert bloggat om hon levt ett antal år senare!
Min egen blogg denna dag kommer att snart avslutas för jag vred till tiden så det är nu bara att "gilla läget", som ungdomarna och jag säger!
När halva dagen gått och jag ätit frukost så var det dags att börja tänka på att ringa Färdtjänst för skjuts till Lundhagskyrkan i Hovsta strax utanför stan. Det var ett tag sedan jag var där. Det är alltid många kaffegäster där, Hembakat bröd, gott kaffe, familjär stämning, underbar musik Ett härligt avslut på veckan vill jag säga! Så också denna dag!
Färdtjänst hade i dag två resenärer från Nora så det passade bra eftersom de ju passerar Hovsta på vägen till Nora. Vi pratade på resan om hur nöjda vi är med Färdtjänst och vilken tillgång för oss äldre att komma ut på lite roligheter. Vi håller oss nog friska tack vare den möjligheten.
I kyrkan hittade jag ett par ex. av en bok sedan 70-talet "Driven av kärlek". Jag ska ge bort i julklapp.
Jag har ej möjlighet att svisha (?) pengar men det hade Lydia. I stället för att betala henne så fick jag i uppdrag att ge till någon behövande, Bra ide.
Vårt barnbarn Kristin spelar fiol så underbart. Solo och kvartettsång.
Jag blir så glad av att se både Sven, Maria och Kristin engagerade.
Minnen dök upp. Sven, som började spela i tidig barndom, Hur pappa Georg gick med honom Till Saron i Lesjöfors för att öva till musiklektionerna som skolans musiklärare stod för.
Vi hade inget piano. En dag sa musikläraren till Georg att Sven var en mycket begåvad pojke som hade anlag för att ägna sig åt att spela piano. Det var andra tider då vad gällde att få tag på musikinstrument till hyfsat pris.
Georg och jag åkte till Stockholm och besökte en affär där man sålde begagnade instrument.
Det var strax före jul och affärerna hade gått bra så vi ansåg oss ha möjlighet att betala en summa av 2.500 kronor. En stor summa på den tiden. Pianot fraktades hem med lastbil tillhörande Bergkvists åkeri i Lesjöfors. Skadat i lackeringen blev det när det skulle upp på övervåningen i den trånga trappan. Helge Stolpe, medlem i Saron var otroligt skicklig att hantera möbler av alla slag och nu fixade han till skadan och glada och tacksamma var vi.
Nu började ett nytt liv för Sven med piano i hemmet! Han kunde spela utan att traska iväg till kyrkan. Det pianot skänktes för några år sedan till en invandrare i Pålsboda, vill jag minnas.
Att han sedan fick en fru med vacker sångröst har gjort att de tillsammans har varit engagerade i sång och musiksammanhang under alla år.
Jag har på senare tid fått en trogen bloggläsare . Kände till namnet från Lundhagskyrkan men inget mer, Nu träffades vi i dag och det var så roligt att hon berättade vem hon var. Jag har många vänner där så det är lite av att komma hem när man kommer till Lundhagskyrkan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar