När jag skriver att jag haft en bra dag får jag lust att göra ett tillägg: " utan värk och plågor" för så avslutades mammas brev de sista månaderna av hennes liv. Hon var en duktig brevskriverska men det gjorde så ont i mig att läsa inledningen till hennes brev, de sista hon skrev. "Här sitter jag i värk och plågor"!
Mamma var så tålig så när hon skrev på detta sätt så visste jag att hon verkligen hade ont.
Nu går jag till dagen i dag. Jag vaknade ganska tidigt och fortsatte att sova i fåtöljen sedan jag ätit en bulle av dessa som någon av barnen lagt i min frys och som jag avnjuter till fikat varje morgon.
Efter sovandet i fåtöljen ringde ett par av mina barn. Det är bra att de ringer! I dag hörde jag i medierna om en man som legat död i sin bostad i tre år och som nu hittats.
Jag hämtades i dag av Sven och Maria för att äta lunch tillsammans med dem på SCBs Restaurang, som finns på min gata! så bekvämt! God mat har de överallt på de olika matställen som finns här i närheten. I dag var det ovanligt många matgäster. Förmodligen sammanföll lunchen med pågående sammanträden i källarvåningen! Behändigt att ha nära till lunchbordet och event kunna fortsätta påbörjade samtal också under måltiden för de som så önskade!!!
Sven skulle, som revisor i kommunen gå till något sammanträdesliknande sedan vi fått kaffe och hallongrotta som efterrätt!
Jag passade på att ta en liten promenad på gatorna i kvarteren runt Järntorget. Inte lika roligt som när solen skiner men benen måste röra på sig. Annars påstås det att man blir "försoffad"!
En intressant dag är snart slut. Har man bara Gud att prata med så gör man det och det är en högst intressant bekantskap.
Dagen började med ett SMS från ett barnbarn! "Bed för mig i dag! Jag måste öka denna veckas telefonförsäljning."
Lite senare kom ett meddelande. " Bed att jag får frid! Fienden vill att jag ska "Ge Upp"
Jo det där är mig ej obekant efter ett långt liv då jag också frestats att ge upp olika områden för att få ett lättare och behagligare liv att leva! Men då gäller det att VETA vem som sagt "GÅ" och vara förvissad om att den som bjudit mig att gå står fast vid sitt löfte att vara med ALLA dagar intill livets slut. Veta att det är Gud som har sista ordet. Inte fienden! Så jag uppmuntrade till uthållighet, liksom jag själv, under årens lopp, av vänner på liknande sätt blivit uppmuntrad att vandra vidare
tillsammans med Jesus! Det här jag nu skriver är så viktigt för, som jag tidigare återgivit vad en pastor på 80-talet predikade och som jag aldrig kommer att glömma:" Du måste veta vem du själv är, vem fienden är och VEM GUD ÄR!
När man vet det så kan man stå ut med bekymmer, många gånger självförvållade, men ändå erfara Guds oändliga kärlek och förlåtelse och så har vi börjat på nytt igen! TILLSAMMANS!
GUD ÄR KÄRLEK! Han gråter och skrattar med oss. I alla fall upplever JAG honom så! Efter alla års erfarenhet! Och som Gud älskar oss så ska vi älska Honom och vår nästa! Natti, Natti! Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar