söndag 1 november 2015

Söndag 1 november 2015.Kyrka i dag! Flyktingar igen och igen. Biståndspengar riskerar att indragas.

Visst är det bra gudstjänster i TV och jag har ofta använt mig av TV sista tiden men i dag längtade jag till kyrkan och tänkte mig dit, då min vän Stefan ringde, ville ha morgonkaffe och föreslog kyrkobesök efter det. Han hade ej varit i kyrkan på länge han heller. Han går på Bibelskola i en liten församling i stan och deltar en del i deras verksamhet. Han reser mycket i jobbet och lyssnar till Bibeln på nätet medan han förflyttar sig mellan olika städer.

Nu tar jag fram  min dagbok från år 1993 igen.
Torsdag 1 juli. Elsemarie, Linn och jag åkte till Figeholm via Borensberg där vi hälsade på hos en del vänner. Fortsatte till Högskulla med alla minnen för både mej och Elsemarie. Roligt att Stina tog över mammas hus.
Vi åkte till Oskarshamn,  Misterhult och Mederhult, där våra vänner Ingegerd och Anders bodde ensamma sedan övriga i familjen flyttat ut. Att komma dit och hälsa på  var alltid roligt och det missade vi aldrig, efter många års nära vänskap.
Vi hann också med Dunsjön och Uthammar samt en konsert i Misterhults kyrka på söndagskvällen.
Naturligtvis badade vi i Östersjön, min barndoms sjö. Elsemarie tillbringade under uppväxttiden  sina somrar hos mormor och hade många, soliga minnen att se tillbaka på.

På hemvägen stannade vi en stund i Vimmerby, där min syster med familj bodde på 50-talet.
Den 5 juli lämnade vi Figeholm och stannade sedan på Östgötagården, där Elsemarie och jag tillsammans med pappa Georg tillbringade åtskilliga sommarveckor på 70-talet när Georg var anställd inom Östgötamissionen och där nu "Stråkfamiljslägret"pågick. Ett läger som initierades av Georg , jag tror det var år 1974 och som fortsatte att anordnas år efter år. På lägret detta år var Ulla och Lennart i tjänst och det passade bra för oss att hälsa på. Vi kände oss verkligen hemma där.
Söndagen den 11 juli avslutades lägret och vi åkte hem till Örebro.

Nu måste jag titta på TV, där det åter talas om Flyktingkatastrofen.  Bilder på vandrande människor ser man varje dag i TV numera.
Just nu diskuteras om vi ska dra ner på biståndspengar vi ger och använda dessa pengar till mottagning av flyktingar, som också kostar pengar. Skola, sjukvård och boende bl.a.

Sverige ligger långt framme när det gäller att ge biståndspengar och att ta emot flyktingar,vilket  har fått till följd att andra länder sett detta och nu finns risk att om Sverige drar ner på bidrag kan också andra länder komma att göra det.Följderna blir minskad skolgång för barn, sämre sjukvård och mycket annat där biståndspengarna gör livet lättare att leva för människor i en del andra länder.

I Sverige är vi vana vid att ha ett gott liv, även om inte alla lever lyxliv och vi vill inte dra ner på vårt välbefinnande till förmån för andra. Det är svårt för oss att "ta in" den nu rådande situationen,
Just nu visas en 12årig pojke som blev ivägskickad av sin mamma. När han börjat resan och förstod att det skulle bli besvärligt bad han smugglarna att föra honom tillbaka hem igen men utan resultat.
Nu är han och många tusen andra i samma situation här. Andra som intervjuas berättar också om den långa vedervärdiga resan då de har sett många dö på färden.

Nu säger jag GodNatt och ska fortsätta se på "Agenda" i TV.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar