En äventyrssöndag kan man säga.
Jag tar det från början. Sedan flera dagar var det bestämt att i dag skulle jag bjuda familjen Hallqvist på lunch. Elsemarie hade föreslagit en maträtt som i mina anteckningar kallas för Folkpartimat.
Kräver en förklaring. För många år sedan, tidigt 50-tal flyttade vi, Georg och jag, från Stockholm till Kil i Värmland. Efter tre år flyttade vi till Lesjöfors och då hade Sven en liten syster, Kerstin.
I Kil var Georg aktiv i Folkpartiet. Vi hade då på grund av vår ungdom endast varit röstberättigade vid två val. Som kristen på den tiden, föll det sig, åtminstone bland oss unga, naturligt att rösta på Folkpartiet. När vi kom till Kil så visade det sig att det fanns både i samhället och i trakten aktiva Folkpartister. Vi var några familjer som träffades på utflykter och på helgdagar hos varandra.
Vänskapen blev djup och innerlig.
När vi flyttade till Lesjöfors så var det därför helt naturligt att bland de första vi inbjöd att hälsa på oss där, var våra FPvänner sedan tidigare.
Tre familjer var vi, som särskilt ofta träffades. Pappan i en av dessa hette KarlErik Eriksson.
Han kom sedermera att hålla auktioner, som visades i TV, vill jag minnas. Fast det var förstås inte i egenskap av aktiv Folkpartist.
Hur som helst så hade KarlErik gått en matlagningskurs och vid en träff bjudit oss FPare på en maträtt, som han lärt sig laga på kursen i Arvika (tror jag). Denna rätt blev min bjudningsrätt under många år och många var de som gillade den.
Åren har gått. Länge sedan jag lagade den maten men när Elsemarie häromdagen undrade om jag kunde tänka mig att bjuda på FPmaten så , varför inte?
Om de övriga av barnen nu läser den här bloggen så vet jag att de ler ett igenkännandets leende. Efter att ha varit med på ett antal middagsbjudningar i barndomshemmet.
Detta var inledningen på kvällens blogg.
Jag inhandlade ingredienserna, gladdes över att jag skulle få besök i dag. Inte bara av Lasse och Elsemarie utan också av en god vän från Borensberg, Gunnel Rask, som vi en gång bodde granne med.
Hon skulle vidare men fick lite lunch innan dess. Hon hade två böcker om Salem i Borensberg med till Elsemarie och mej och jag fick en fin bukett blommor med anledning av en födelsedag tidigare i år. Så roligt att träffas en stund!
Några timmar senare skulle de övriga gästerna komma. Gunnels lunch hade jag värmt i ugnen, men stängt av den. När jag blivit ensam och skulle förbereda "FPmiddagen" kunde jag se bilden av en nyckel på ugnsvredet, som var omöjligt att rubba.
Fram med instruktionerna. " Nyckeln säger att spisen med ugnen ej är i bruk. Tryck och vrid till 0!!"
Gissa om jag tryckte och vred! Gick ej att rubba! Ringde på hos grannen. Ingen hemma!
Vad gör man då? Ber till Gud, så klart. Jag får dagligen bönesvar så jag väntade mig att det skulle ordna sig . Tryckte och vred.
Eftersom jag VET att Gud aldrig sviker så sa jag till honom att "nu ser du hur det ligger till. Om en timme ska köttet vara klart i ugnen och potatisen kokt. Käre Gud, vad gör jag?"
Joodå, som min pappa brukade sjunga; "Mästaren, från Nasaret, alltid,alltid någon utväg vet!"
Jag fick en ide'. Ringde till Tobias. ( För att han är den som alltid svarar snabbast).
Hälsa dina föräldrar och säg att spisen inte funkar så jag bjuder er på lunch på Svampen i stället. Hämta mig så åker vi dit och äter.
Det slutade med att de kom hit. Tobias kontaktade Kolgrillen på min gata, beställde mat där. Fick mitt bankomatkort med sig och kom hem med fyra stora portioner med Grillspett, Taziki, klyftpotatis och grönsaker. En stor flaska dricka hade han köpt för egna pengar i Närbutiken. Tobias lyckades trycka och vrida på funktionsknappen och fick den till 0. Men o, vad han tog i!
SÅ god lunch! Och SÅ bekvämt för mej. I morgon ska FPmaten lagas och de kan hämta när de slutar sina jobb. Se bara så rolig Gud är! Han visste att det här var det bästa för oss alla fyra.
GOD mat, utan tidsspillan! Jag tänker som så, att nu skrattade nog änglarna tillsammans med mej.
Vi fick en mysig lugn stund tillsammans i familjen och de gick hem , mätta och glada.
Senare fick jag telefon om ett fantastiskt bönesvar angående en helt annan sak än god mat.
Till detta får jag kanske anledning att längre fram återkomma. Livet med Gud är ett spännande liv att leva. Jag kan se hans trofasthet, hans ledning, hans humor, som vi ju också har genom att vi är skapade till hans avbild.
Nu är dagen slut. I morgon väntar kaffe och bulle i gröna skinnfåtöljen tillsammans med Bibel, "Daglig Kraft" och pratstund med Gud. Bästa morgonstunden!
Nu säger jag GodNatt efter en så trevlig dag! SOV GOTT mina vänner! Gud är god!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar