Ja se nu är den inne. Dagen då jag skulle börja med bloggen klockan sex för allas vårt bästa. Det där med klockan är inte riktigt MIN grej. "Kommer dag, kommer råd,"Sa hon, farmor!
Jo jag är en och en halv timme sen. Ringde några samtal för att få ett råd angående Datorn och dess meddelande som jag ej förstod. Samtal nr fyra hamnade hos ett barnbarn igen( Tur att jag har så gott om dem), Petter denna gång. Trasslade mig med hans hjälp ut i frihet, ett ord jag älskar i de flesta sammanhang. Så nu sätter jag igång med att berätta om en dag , om vilken intet nytt finns att berätta.
Jag sa till mig själv:" Disciplin, Ruth!" Det hjälpte. Jag tog hissen ned till källarvåningen och skrev upp mig för lite gympa senare på dagen.
Tio minuters motionscykel och fem minuters "Roddmaskin"! Se bara vad jag kunde. I morgon har jag skrivit upp mig för samma tid. Bravo!
Sedan eftermiddagskaffe. Jag sa till Jesus:" Nu tar vi en kopp kaffe och pratas vid lite."
Det är så bra att tala med någon som förstår vad jag menar även om jag säger lite fel ord. Det blev ingen fikastund tillsammans i morse. Även om vi går och småpratar lite då och då så vill jag ha den där särskilda stunden då också Bibeln och boken "Daglig Kraft" finns med.
Att jag har mycket av papper o. d. att hantera är allmänt känt men att det ska ta så lång tid att få ordning på allt måste ha med min långsamhet att göra. Hur som helst så satte jag igång efter gympan.
Kom på att jag saknade mitt "kontor", som består av en skokartong, vilken tydligen gick sönder i uppackningen och jag nu inte minns var den nya hamnade. I morgon hittar jag den förmodligen och då ska jag betala de fakturor som inte betalas pr auto och gå till brevlådan med postgirokuvertet.
Låter kanske konstigt det där med skokartongskontoret men det har funkat i många år. Bara att byta kartong ibland och alltid ha den på samma ställe. I 23 år bodde jag i villan. Kartongen stod på en hylla i det stora skrivbordet från Georgs föräldrahem. Skrivbordet bortskänktes i flytten utan att "kontoret" fick någon ny egen plats. Därför är läget som det är.
Nu flyttar jag över till "Forntiden." Vet var jag slutade förra gången.
Året var 1996. Oktober var klar. Novemberlov och kusinerna Kristin, Emil och Kristian är hos mig och roar sig av hjärtans lust. De trivs tillsammans och hittar på än det ena, än det andra!
Elsemarie hämtar Linn vid tåget i Hallsberg dit hon åkt ensam från Katrineholm efter några dagars besök hos farfar och farmor. Nu får både Linn och snart tvååriga Filip åka med mamma till Vretstorp. där "Svart på Vitt", kören där Elsemarie är med, ska sjunga.
Emil, Kristian och Kristin återvände till föräldrar och skola.
November 4,måndag. Jag i skolan först, Sedan lunch för tre matgäster. Hämtade barnen på Dagis i ösregn. Inget gnäll för det! Sedan tittade vi på "Björnes magasin" och åt pannkakor.
Nov. 5, tisdag. Av "mina" skolbarn kom Jonna, Malin, Emelia och Anna. De hade uppgifter som "Fröken" skickat med dem, att göra. Linn, fyra år var här, tyst som en mus. Smålog ibland åt de stora flickorna. Sedan vi blivit ensamma såg vi film från hennes första tid i livet.
Nov. 7,torsdag. O, vad det blåser. Jag plockar ner alla IngridMarieäpplen. På kvällen till Immanuelskyrkan. Ämne: "Vill vi bli fler?"
Nov.8, fredag. Kristin, Linn och Filip kom och vi åt köttbullar till lunch.
På kvällen på Kristins klassfest.
Nov.9,Lördag. Barnvakt på Holmgatan , kväll. Oj, vad snö det kom! Jag fick leda cykeln hem.!
Nov. 10,Söndag. Anna, Fredrik och familjen Hallqvist här på middag. Kallt ute. Minus 6.
Nov. 11, Måndag.Besök av IngaMaj och Ellen. Lennart Petter och Lasse på lunch.
Hämtade barnen på Dagis. Linn sjöng hela vägen där hon traskade bredvid vagnen, där Filip satt och försökte hänga med i sången. Minus 10 grader.
Nov.12,Tisdag. "Mina" skolbarn, Amanda, Emma, Martin, Dino och Filip kom och hälsade på!
Så goa de är! Nästa dag föll massor av snö! Jag mår inte bra. Förkylningen tröttar ut mig.
Nov. 14. Ulla är i Härnösand och jag åkte i går till Skrankebol. Hostar och äter vitaminer.
Nov.15. Ulla kom med tåg till Örebro. Jag åkte med Lennart till stan på morgonen. Ulla stannar här över natt.
Så var första halvan av november år 1996 också lagd till handlingarna.
Fick nyss veta att Mikas halvbror dog i går, bara 29 år gammal! SÅ tragiskt!
Säger nu GodNatt till er mina vänner. Gud är med och tröstar och hjälper där vi inte kan!
Han sviker aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar