Fredag 31 mars 2017. BEGRAVNING i dag.

Kom nyss hem från en av två begravningar som inföll på samma dag och  jag hade gärna varit med på båda.

Jag hade att välja och  det blev att tillsammans med familj och vänner ta avsked av Nils-Gunnar Gagnert.

Maj och Nils-Gunnar bodde på 60 och 70-talet i Örebro, samtidigt med oss, med sina fyra barn, Per, Lena, Lotta och Ann-Sofie. De tre förstnämnda var då i ungefär samma ålder som våra tre första och de umgicks flitigt tillsammans med många, många fler i den åldern. Vi var alla engagerade  i församlingen Filadelfia.
 Som familjer var det vanligt att vi , särskilt vid juletid träffades hemma hos varandra.
Ungdomarna i kyrkan hade täta kontakter i olika engagemang i kyrkan..

Så kärt att i dag få möta syskonen Gagnert! SÅ många minnen!

Pappa Nils-Gunnar hade själv sagt precis hur begravningen skulle utformas och även sagt (precis som jag också säger) Gör min begravning till en rolig fest! 

Har man levt i 96 år så må man ha rätt att få flytta hem. För den som satt sitt hopp till Gud vet ju att jorderesan bara är en förberedelse för det slutgiltiga hemmet.

 Det blev som Nils-Gunnar önskat. En trivsam fest.

Begravningsgudstjänst i Olaus Petrikyrkan där han hade sin andliga hemvist sedan  flera år.

Psalm 313 "Min Frälsare lever". Officiant: Karl-Erik Garlöv. Griftetal: Sigfrid Deminger. Därefter solosång " Ave Maria".

Berit Carlström läste 1 Kor. kapitel 13. "Kärlekens lov" ! Sedan solosång " Till ljus och salighet".Solist: Åsa Olsson.

Därefter Herrens bön, Psalm 217. Avskedstagande. Alla utom familjen. Välsignelsen.

När kyrkklockorna ringde skulle vi, som ej tillhörde familjen, lämna kyrkan då de närmaste fick ta ett eget sista farväl. 

Också det så genomtänkt och bra!  Under tiden gick vi till Församlingshemmet, för den efterföljande minnesstunden.

Där kom en kvinna, som tydligen visste vem jag var, hälsade och sa att hon var dotter till Robert och Margareta Lithell. "Jaha, då heter du Rigmor", sa jag. Hon blev förvånad att jag visste hennes namn, men inte jag, som har svårt att minnas människors utseende men har lätt för att komma ihåg själva människan.  Jag minns när den dottern föddes och mycket mer när det gäller henne och hennes  föräldrar, som vi ofta träffade på den tiden då vi tillhörde samma församling i Stockholm på 40 och 50-talet.Senare kom vi att i många år bo samtidigt i Örebro.

Intressant att få leva länge och minnas.

Så blev vi bjudna in i serveringslokalen. SÅ genomtänkt också där.  Många runda bord dukade  med en assiett med en stor bit smörgåstårta, glas och kaffekopp. Så praktiskt!   Kaffe och  Biskvi i stället för tårta.  Allt hade han tänkt på den praktiske mannen , som själv var mycket intresserad av bakning och matlagning och även tänkt på sin begravning.                                    

Jag stod  och undrade var jag skulle sitta då yngsta dottern, Ann-Sofie kom och tog hand om mig. Tog mig till ett bord där jag fick sitta bredvid Lena, som jag så väl minns sedan den tiden då hon  och andra ungdomar ofta vistades hemma hos oss. 

Hon påminde mig om hur roligt det var att komma och hälsa på i vindsrummen som fanns i det hus där vi då bodde. Så många det rymdes i ett enda rum och så mysigt de hade på kvällarna då de träffades.

Vid samma bord satt också  Mirjam Boström och John, son till Birger Eriksson, pastor i Filadelfia Örebro i många år. Vi pratade om hans systrar Ester,  Birgit, Gun  som var gift med Kalle Andin.Jag minns dem.

Jag njöt av att lyssna till ett par män, som från Nils-Gunnars rika, omväxlande liv hade så mycket att berätta. De hade bott i Lundsbrunn och Götene under hans tid där.  Alla turer från ett så fantastiskt rikt liv!
SÅ mycket bra en del människor hinner med och vågar ta sig an under sin levnad. Det hände alltid något omkring  Nils-Gunnar! Ofta upprepades att han tänkte inte först på sig själv.

Det här blev en Nostalgidag för mej och det var så roligt att träffa familjen, som nu blivit stor!
Så blev det dags för hemfärd.

Ute i kapprummet kom jag på att jag  ej ringt Färdtjänst för hemresa och risken fanns att jag skulle få vänta  en god stund. Inom mej sa jag till Gud:"Har du någon som jag kan få åka med?"

Gud är så god. Fick  se Mirjam och John. "Var bor ni?" frågade jag." I  Lindesberg", blev svaret. Med dem fick jag åka hem till dörren. O, så tacksam jag är!

Visst blev det här en bra dag! 

Nu ska jag till sängen. SÅ glad för de fina syskonen, som hade så underbara föräldrar och nu fortsätter att ta hand om varandra. Precis som det ska vara! Tack för att jag fick vara med denna dag!

Säger GodNatt till varje bloggläsare. Sov Gott! Alla är vi älskade av vår GUD!

.