Tar det från början. Ringde till IngaMaj, som vaknade av signalen. Joodå, det passade bra att jag kom i dag. Tog bullar, kakor, ostkaka med grädde och sylt med mig och gick dit. Det var kallare i dag och Stina erbjöd att hämta mig med bil men eftersom jag hade ont i benen för att jag suttit för mycket på morgonen så tog jag rullatorn och gick den korta sträckan till Hjärsta.
Vi fikade och pratade. Annelie skulle komma efter klockan ett så jag såg till att vara hemma till dess. Nu hände det märkliga att samtidigt som jag började fixa med kaffet så ringde det på dörren,lite svagt. Jag ville sätta igång Kaffebryggaren innan jag öppnade. När jag öppnade dörren fanns ingen där. "Vilket tålamod!" utbrast jag, men ingen fanns där! På dörren hängde en kasse med lite ätbart i. Jag trodde att det kom från någon av mina "invandrare" och grubblade över vem jag skulle tacka.
Ett SMS sa att det var Annelie som varit här. Jag ringde och så kom vi överens om en annan dag att träffas.
Då brödet och kopparna stod på bordet tänkte jag att "här gäller det att fånga in" någon annan till en fikastund. En dam som jag ej träffat på länge blev tillfrågad. Hon föreslog en annan dag. Ett äkta par, som jag ej heller träffat under lång tid, svarade inte på telefon. Ett par grannar som ej var med på festen var upptagna ett par dagar och bad att få komma en annan dag. Alltsammans märkligt tyckte jag och bad Gud att visa mig om det var någon annan jag skulle ringa till. För en tid sedan lovade jag en kvinna att ta kaffe med och komma och hälsa på i ett äldreboende. Jag ringde dit och en dotter svarade att modern hade fått lunginflammation och låg till sängs och kunde ej ta emot besök.
Mina tankar hade hela tiden, mer eller mindre, varit hos en väninna, som jag för någon vecka sedan pratade med i telefon och då förstod att hon "är på hemväg". Jag visste att hon på grund av sitt hälsotillstånd inte längre pratade i telefon men ringde ändå upp, i hopp om att någon skulle finnas hos henne och svara. Utan att få svar ringde jag till en dotter och fick veta att min goda vän för tre dagar sedan blivit förd till sjukhem.
Jag ringde genast till Färdtjänst och inom en timme var jag hos min väninna. Jag satt vid sängen och höll hennes hand. Jag läste högt psalm 23 och satt sedan tyst och bad för hennes kommande hemfärd och för hennes barn, barnbarn och bbbarn. Det var stilla frid i sjukrummet. Någon av barnen som varit där före mej, kom tillbaka och jag ringde Färdtjänst för att åka hem.
Nu hände sig att chauffören och jag fick "direktkontakt" med varandra och jag berättade om min väninna, som jag förstod snart ska flytta hem till Gud. Jag läste också psalm 23 och talade om att den lärde jag mig utantill redan i tidiga tonår. Jag läste sakta och med inlevelse.
Han berättade att han var muslim och inte visste så mycket .
Jag berättade kung Davids historia från hans barndom och vidare. " Vet du vem han var", frågade jag. Jodå, det visste han. "Kan du något mera", frågade han. "Joodå" svarade jag och berättade om Jesu himmelsfärd, löftet till lärjungarna om Den Helige Ande och dess funktion ännu i vår tid. Läste Missionsbefallningen. "Gå ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns, sonens och Den Helige Andes namn ". Då ville han veta mer om Fader,Son och Helig Ande. Jag frågade om han hade några kristna vänner. Jo det hade han!
När vi var hemma vid mitt hus kramade vi om varandra och han sa före mej" Gud välsigne dej."
Så blev den här dagen något helt annat än jag tänkte mig i morse när jag bad Gud om att göra mig till välsignelse i dag. En dag som framstod som ett oskrivet blad.
Sådant här är bra roligt! Att se hur Gud visar vad han vill att vi ska göra bland hans barn på jorden och ser till så att händelser klaffar så som han tänkt. Jättespännande att leva i Guds gemenskap är det!
Nu Smsade tågpendlaren att hon gått till nattens vila och ska vila ännu mera kommande helg.
GodNatt och Sov Gott mina fina vänner! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar