söndag 5 mars 2017

Lördag mars 2017. Ja, se det var en dag det! Söndag också!



Här grattas farmor och mormor Ruth av elva barnbarn. Fredrik var ute på musikuppdrag och kunde ej vara med. 

Jag börjar med dag, som inne är! Söndag. Efter gårdagen ligger här kuvert, burkar med kakor och en stor mängd blommor. Kakor kan frysas men blommorna. Må jag kunna hantera dem på rätt sätt! Jag vill att de ska räcka länge, länge! Så mycket av kärlek!! Rörd och tacksam ser jag över det hela.
Har känt mig lite omtumlad i dag. Sovit i fåtöljen emellanåt.

Fick SMS från en tjej, flykting från Afghanistan. Hon skulle ha varit med på partyt i går men fick svår huvudvärk. Hon hade present med sig, en fin bordslampa.  Hon hade också en 10års kille i sällskap. En intressant och duktig kille som pratade så bra svenska efter 19 månader i Sverige. Om jag får tillåtelse, så ska jag berätta deras  fina historia, vid ett senare tillfälle.
Vi fikade medan jag fick del av deras intressanta historia.

Nu ska jag förflytta mig till gårdagen. Kanske blir tröttande då jag nog får svårt att avstå detaljer men vi får ej glömma att bloggen ersätter mina memoarer, som jag ju totalt misslyckades med att skriva.

Nu till lördagen och det stora partyt i Lundhagskyrkan. Hämtades dit av Kerstin, som upptäckte att hon glömt alla de många sorters kakor som hon bakat! Vi åkte till Gällersta och hämtade alla kakor och rundade stan så gott det gick för att slippa värsta trafiken.

När vi kom tillbaka hade sonhustru, mågar, barn och barnbarn  gjort så fint i lokalen. Ett bildspel var igång på en stor duk längst fram . På väggen bakom stora siffror "90 år" Stolar och bord fanns för 150 personer. Då började jag gråta. Jag blev så rörd då jag såg med vilken glädje och kärlek alla jobbade. Bildspelet väckte så klart "nostalginerven", som finns i mitt hjärta så det var lämpligt med några tårar. Bilder från både "skolköket", "konfirmation", "lucia", "brudkort" och mycket mer.
I köket fanns familjens vän, Monica, som ställt upp på våra familjekalas år efter år i minst 25 år.

Lasse hade  köpt mat åt oss alla. Vi hann äta innan gästerna kom. De togs vid dörren emot av mina fyra barn. Kaffet var klart och , jag tror, 15 sorters kakor utöver de 200 bullar, som Sven bakat efter specialrecept. Så goda så en av gästerna i dag skrev:" Din son hade visst bakat de goda bullarna. Skulle gärna vilja ha receptet!" Vid förfrågan fick jag veta att det är själva hanteringen av degen som är avgörande! Jag fick en redogörelse av händelseförloppet men kunde ej ta det till mig. Får fråga
igen!

Det blev en trevlig fest med möten mellan människor, som ej träffats på mycket lång tid.
Kusiner, sysslingar,  fastrar, mostrar, vänner från Hässleholm,Oskarshamn,Göteborg,Stockholm, Uppsala, Linköping, Kristinehamn, Oslo, med risk att jag glömt någon plats.

Det är roligt med födelsedagar! Från Örebro och trakten häromkring kom förstås de flesta.
Vänner till vår familj sedan många år. Vad gott det är att ha många vänner!
Barnbarnet Kristin spelade på sin fiol med pappa Sven vid pianot en fin låt, som jag förstår att hon ägnat mycken tid åt att öva på. Kristin spelar så fint och jag älskar att höra henne spela.
 Hon spelade ett stycke på fiolen på min 60årsdag då hon var 5 år gammal och redan då hade börjat ta sina första lektioner. Jag har i tidigare blogg skrivit om det och visat bild.

Sonhustru och döttrar sjöng en fin låt, som sonhustrun Maria skrivit.
Av mina 14 barnbarn fattades Fredrik. Fick av Lasse en bild på de som var med. 11 pojkar och två flickor. Underbara barnbarn, allihop. Jag har 21 bbbarn också.

Vilken dag det blev att fylla 90 år. Mitt hjärta flödar över av tacksamhet till Gud för allt!
Stort tack till er alla i min stora,härliga familj! De är alltid så omtänksamma och visar så mycket kärlek! Jag älskar dem alla!
Nu har jag ett par meddelanden att läsa innan jag går till nattens vila. Kram till er bloggläsare!
Gud är god!



1 kommentar: