Lördag 18 mars 2017. Besök av dotter! SÅ roligt! Mindre roligt med väntande begravningar.

Mina kära vänner Tomas och Birgitta från Linköping och Göteborg. SÅ glad för att ni, med familjer kom till min fest!

"Här växlar det av dagar, år. Av vinter, sommar, höst och vår och knappt är livets middagstid förrn aftonen tar vid." Den sången sjöngs ofta i min ungdom.
Nu har aftonen kommit till ytterligare fyra av mina vänner.  Jag har tidigare berättat om min goda vän IngaLisa, som jag hade möjlighet att besöka några dagar innan hon flyttade hem till Jesus. Vi tryckte varandras händer utan att säga något. Så tacksam för den stunden.

I tidningen i dag såg jag annons om ännu en god vän, Margareta,som hade flyttat hem. Båda dessa vänner hörde hemma i samma församling som jag själv.
Ytterligare en god vän, Nils-Gunnar har fått hembud. utöver AnnaMaria, Lassses mamma, som jag tidigare berört. Inom drygt en vecka hade dessa fyra vänner flyttat till en bättre värld. Naturligtvis har de lämnat många sörjande barn och övrig släkt efter sig. Alla fyra hade varit gifta. Deras partner hade dött tidigare och de hade fått känna den sorg och saknad,som detta medfört i deras liv. Alla fyra hade barn och barnbarn. Det finns även åtskilliga barnbarnsbarn och alla känner nu saknaden efter älskade nära och kära.

För min del betyder det sagda att jag står inför fyra begravningar framöver.
Det fanns en tid, mycket lång, då jag undvek begravningar.
Om jag hade minsta chans att slippa en begravning så tog jag den. Georg visste detta och gick många gånger ensam. Eftersom han genom sina arbetsuppgifter  ofta hade en "officiell" plikt att närvara och även hålla tal, något han alltid klarade så bra, så blev det så att jag "slapp" vara med.

 Jag orkade ej med att se alla tårar.  På den tiden, en stor del av mitt liv, ville jag ej heller träffa de efterlevande. Jag höll mig borta för jag led så med dem och klarade helt enkelt inte av mötet med dem  på ett bra sätt.
Kan påminna mig ett par gånger då jag verkligen försökte, men insåg att jag gjorde bättre i att inte ägna mig åt att ge tröst, som jag inte kunde, fast det var just det jag ville.

Det kom en dag då ALLT förändrades. Den dag då jag hastigt förlorade min livskamrat sedan tonåren, min älskade Georg.
Under de mer än 26 år som gått sedan den dagen så har jag varit på många begravningar. Jag har sökt upp de sörjande. Gråtit deltagandets tårar med dem. Hjälpt till praktiskt. Ställt upp med allt jag haft möjlighet att göra.
 Jag minns just nu, när Georg var sjuk i TBC, barnen var i ålder mellan 6 och 10 år. Vi hade 18 mil att åka till lungkliniken i Arvika för att hälsa på pappa någon helg ibland och Sven deklarerade:" Det bästa med att pappa blev sjuk det var att mamma lärde sig köra bil."

Jag körde bara en del varutransporter och småresor i trakten och fick nu prova på att köra långresor. På den tiden var inte vägarna av bästa slag vill jag säga!

Nu är jag redo att använda hans ord. Det bästa med att Georg dog var att jag radikalt förändrades vad gäller min syn på död,sorg, tröst, deltagande och begravningar.
Det där med att läsa sig till hur man ska agera i olika sammanhang kan ej mätas med det man lär sig av egen erfarenhet när det gäller att hantera människor.
Numera är jag, på grund av min ålder, då och då på begravningar och nu blir det fyra på två dagar. Något som inte går att klara av.

"Nu till något helt annat", säger de på TV. Jag säger likadant.
I dag när jag var i färd med att reda ut en del pappersarbete ringde det på dörren och se, där stod Kerstin! Kom för att hälsa på och ta en fika. SÅ roligt!
Hon frågade om tvätten jag skrev om i gårdagens blogg. Var den hängd?
Nej det hade jag glömt!! Kerstin är distriktssköterska och kan det här med glömska tanter. Inte dumt med en sådan dotter! Nu hängde hon tvätten på torkställ hon tidigare köpt till mej medan jag bryggde kaffe.
Medan vi fikade gick vi igenom ett stort antal kuvert från min 90-årsdag. Sorterade. Plockade ur en del pengar att förenas med de som kom i Höganäskrukan på festen. Nu ska allt ännu en gång räknas samman och summan att offentliggöras. Förmodligen i nästa blogg!!!

Vi tog tid på oss att prata om mitt förflutna vilket föranledde dottern att säga:" Men mamma , jag har ibland tänkt på vilket tufft liv ni har levt pappa och du".

 Så började vi prata om svårigheter av skilda slag. Särskilt under åren i Värmland. Det ena minnet efter det andra dök upp. Kerstin var 14 år då vi flyttade från Lesjöfors till Örebro. Så många svårigheter vi hade gått igenom innan dess.

 Jag berättade om att vid ett tillfälle, då allt hade "gaddat sig samman" och det var, tillsammans med Georgs sjukdom och Svens benbrott i slalombacken, minst fem svåra saker jag hade att ta mig igenom. Det var nästan så jag gick och väntade på att ännu något dråpslag skulle drabba oss.  Jag minns kvällen, när jag avslutat aftonbönen med barnen, hur jag satte mig ner och pratade med Gud och mig själv.
Jag gick med mig själv igenom allt det svåra innan jag sa till Gud. "Nu Gud ser du allt och jag kan ej tänka mig att dessa svårigheter skulle drabba oss om inte du tillät det att ske. Nu får du  ta hand om allt, för jag klarar det inte." När jag sagt det så kändes det bra och jag bara VISSTE, inte HUR men ATT (Som Augustsson i församlingen Josua i Gamleby säger) Gud skulle hjälpa.

Inte ändrades allt på en enda gång men undan för undan. Folk handlade mer än vanligt.Alla visade oss så stor vänlighet, så det var rörande.
Jag bara såg Guds hand i det som skedde när allt steg för steg förändrades och vi levde i frid och trygghet under tiden därför att Gud var med. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Under den där koncentrerade svåra tiden lärde jag mig att förtrösta på Gud. Att se hans omsorg i små ting, dag för dag, ledde till att jag också vågade tro i större ting.

Georg fick uppleva hur Gud hade sin hand med i sjukdomsbilden, som förändrades vid ett par tillfällen efter att Gud gripit in. GUD SVIKER ALDRIG! Sven blev återställd och affärerna gick allt bättre.

Ja så blev det återigen en annorlunda blogg denna kväll. Är så tacksam för hjälp jag fick av Kerstin i dag. När värmen kommer blir det små utflykter, som jag ser fram emot. Gud är god!

Nu önskar jag oss alla en God Natt. I morgon är det söndag och jag har fått inbjudan att äta middag hos Elsemaries familj. Vill gärna till kyrkan dessförinnan. Får se när den nya dagen gryr hur det är då! Jag är mycket flexibel. Kom just på att jag nämnde om församlingen Josua i Gamleby. Läste i dag att där har många den senaste tiden blivit frälsta och Gud går fram i bygden! Lovad vare Herren!

Jag har ringt en vän som fyller år i dag och jag har ringt min syster  men där var det en telefonsvarare. Hoppas att hon mår bra! Får ringa igen i morgon och hoppas få svar då.
Ett par fina dagar har vi haft och jag tror det kommer att fortsätta med sol, som vi längtar efter.    Ska skicka ett foto från min födelsedag om jag klarar det.