söndag 12 mars 2017

Lördag 11 och söndag 12 mars 2017.Ännu ett sorgebud.


Var ska jag börja nu då?. Omtumlad som jag är i dag också!
Den lilla bloggen som ändå kom till i går kväll berättade om att jag sov mycket i går. Inget blev gjort ens efter "halvgångs medda". Plötsligt bestämde jag mig för att ta mig till ett möte i stan.
Där finns en liten församling jag ibland besöker. En annorlunda liten grupp,som denna lördag hade möte klockan 18,00

Jag kom dit med Färdtjänst. Mycket lovsång, predikan av församlingens pastor och andra.  Allting går så enkelt till. Långvarig tystnad ibland! Jag åkte till det där mötet med lite blandade känslor och tänkte att jag bara sitter där och inandas Guds atmosfär och åker sedan hem. Kände att det var det enda jag just då behövde!
Det passade mig så bra i går då jag fått veta att Lasses mamma tillika Elsemaries svärmor, avlidit på förmiddagen. Jag blir alltid lite omskakad av dödsbud, även om de är väntade.

AnnaMarias far, Emil Hallqvist, var pastor i baptistkyrkan  i Oskarshamn under min uppväxt så namnet var mig välbekant när AnnaMarias och Eriks son kom in i vår familj. Under de 26 år som vi haft hennes musikaliske son till måg har vi träffats många gånger.
De hade en mysig villa med en underbar trädgård i Katrineholm.
 För ett par år sedan dog Erik och nu är alltså Lasse och hans bror Anders  föräldralösa.

Med Färdtjänst åkte jag från kvällens möte via Centralstation där ytterligare två resenärer skulle hämtas. Två tjejer hoppade in i baksätet. Så "trevligt för dej", sa jag till chauffören.
Han log stilla. Efter en kort stund sa en av tjejerna till mej:"Vad har du varit ute på för galej då?"
"Jo du, bra att du frågar. Funderade just på om jag skulle berätta utan att du frågar. Jag har varit på ett kristet möte i en liten lokal på Drottninggatan."
 Därmed kom jag igång med berättandet. Om hur en invandrarkille fått ett profetiskt budskap till sig osv.
 Avbröt snabbt mig själv. (På något vis kände jag på mig att tjejen jag pratade med var kristen.)
"Du känner till Profeter och vad det står i Bibeln, eller hur?"
"Jaa, det gör jag". "Så roligt! Du är kristen?"  "Jaa, det är jag." blev svaret. "Din kompis då, är hon också kristen?" Neej, det är hon inte. " Men då blir hon det. SÅ mycket roligt hon har framför sig."
Jag berättade om killen, som Gud hade talat till genom "profeten". I detta fall församlingens pastor. Det var personligt och handlade om killens framtid i Sverige och att Gud skulle använda honom i sin tjänst.  Då föreslog tjejen ett namn på pastorn. Jodå det stämde. "Han predikar visst bra", sa hon.

Jag anade att hon visste mera men vi hann bara med att uttrycka vår glädje över att få dela lite av vår kristna gemenskap innan jag var framme.
Jag blev glad över att fick träffa tjejerna. De kanske kände igen mej. Vad vet jag?

Av mina två ögon ser jag rätt bra på det högra men mycket dåligt på det vänstra. Nu har jag ont i det högra så jag ska snabbt avsluta kvällens blogg med att berätta om en dag då jag plockat ihop blommor, kuvert och presenter i en någorlunda ordning på bord och i fönster.

Jag blir så rörd över all välvilja jag upplevde och upplever med anledning av 90årsdagen. Blev i går uppringd av Börje Erdtman, grundaren av "Ankarstiftelsen". Han hade hört rykten om min födelsedag och vi pratade om vad pengarna ska användas till. Utbildning, hus, fängelsearbete? Jag återkommer om detta.

I tisdags var jag på besök hos en kär väninna som tre dagar tidigare flyttat från sin fina lägenhet till ett serviceboende, då hennes sjukdom förvärrats och hon behövde ständig tillsyn.
Jag berättade om det den dagen.
I dag fick jag bud att hon flyttat från denna värld hem till den Gud hon älskat och tjänat i hela sitt liv.
Maken Rajmond och Jesus väntade där. En dag kommer vi att få mötas. Men ack så tomt det blir!
IngaLisa, ännu en väninna och jag har haft så roliga timmar tillsammans då vi ätit, pratat och fikat.
Hennes tre barn var där i går kväll och sonen hade vänt tillbaka dit tidigt i morse och satt vid sängen och höll hennes hand då hon slutade att andas. Så gott att han var där! Hela dagarna har någon av barnen varit där under tiden på sjukhemmet.

Omtumlad ännu en dag går jag nu till nattens vila. Vilken trygghet att få vila trygg i Herrens händer, fri från rädsla och oro.

"Trygg jag är, Trygg jag är, innesluten i hans famn," sjunger vi i en sång och jag "hör" den inom mig.
SovGott, mina vänner! Känn ingen oro och tappa inte modet! Han älskar oss och vill vara med oss!

  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar