Alla växte upp till friska, arbetssamma människor.
Jag minns dem alla så väl. Ser deras utseende och deras olika egenskaper. Några av dem bodde, som vuxna, kvar hemma tillsammans med farmor och farfar. Vi syskon älskade dem. Särskilt faster Anna, som alltid fanns till hands för alla.
Pappa Edvin valde i 30-årsåldern att tillsammans med mamma, ta emot Jesus som sin Frälsare och Herre. Han blev en frimodig, glad efterföljare och lärjunge till Jesus. Söndagsskollärare var han också.
Om Missionshuset i Snarås och Kapellet i Figeholm har jag tidigare berättat. Där hade mor och far sin församlingstillhörighet. Dit fick vi barn följa med till söndagsskola och möten. Visst präglades vi av detta och hur tacksam jag är för att jag fick denna inriktning i mitt liv. En grund att stå på. Inte så att livet blev "en dans på rosor". Nej, det har Gud faktiskt aldrig lovat.
När jag tänker på detta så kan jag ej låta bli att tänka på pappa, som efter en mycket svår tid av lidande dog, endast femtioåtta år gammal, lämnande mamma, som för att klara sitt uppehälle måste arbeta hårt varje dag. Vår fina, generösa pappa dog i så unga år!
Under sin levnad fick mamma och pappa se otaliga tillfällen, då Gud sände hjälp i rätta stunden och de tackade Gud för hans omsorg. Så klart påverkades vi. Tack och lov!!
Jag ska, i ärlighetens namn, säga att jag inte så där "rakt över" accepterade att pappa skulle behöva få lida så mycket.
MEN! Var det svårt för dem, som trodde på en mäktig Gud, så hade det varit ännu svårare, utan denna tro. Jesus säger till dem som vandrar med honom:" Se jag är med er ALLA dagar intill livets slut", och Gud kan inte ljuga, och han sviker aldrig. So what?
"Trygg jag är, Trygg jag är, innesluten i hans famn", sjunger vi.
Behöver jag säga att den Gudstro jag och mina syskon fick med oss hemifrån är vårt bästa arv.
Jag hade i ett visst sammanhang ett litet samtal med ett barnbarn om dennes tro på Gud. Svaret blev ett leende och orden:" Mormor! Det har jag i ryggmärgen". Jag vet precis vad han menade!
Ibland önskar jag att vi åter skulle ha en demonstration, liknande den som Syrianerna i Mariakyrkan anordnade för några år sedan. "MOT det onda,FÖR det goda". Kristna från olika kyrkor förenade sig med dem och gick genom stan, som en motvikt mot ondskan.
Kampen fortsätter, tills den dag är inne, då vi tillsammans med Jesus ser resultatet av att vi höll oss till honom.
Det här blev åter en annorlunda blogg, och det var pappas födelsedag, som inspirerade till den.
Jag har haft min vän Annelie här i dag. Vi bad små böner, för vårt välbefinnande, medan vi fikade.
Vi är båda glada över att vi åter bor i samma stad och att vi har glädjen att dela vår tro på en kärleksfull Gud.
Att blogga är ett bra sätt att avsluta dagen för när man är klar så går man snart till nattens vila. Mår gott och låter plocket i köket anstå till morgondagen. Önskar nu att både jag och ni, mina vänner, ska få en natt i frid och med god sömn! Så tacksam jag är för dagen som nu tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar