torsdag 2 april 2015

Torsdag 2 april 2015. Födelsedagskalas 2015. Sorg igen år 1991.

Krångel med TVnyheterna på ettan så jag stänger av. Så sorgliga nyheter från Kenya där många dödats på ett universitet ser jag på min iPhone i stället för på TV.
Minst 70 personer har dödats och hundratals tagna som gisslan står det.
Terrorgruppen al-Shabaab slog till mot Garissa University College i Kenya tidigt i morse. En talesperson för terroristgruppen säger :"Vi sorterade ut de kristna och släppte muslimerna. Det finns många döda kristna inne i byggnaden."
 Att attacken sker nu under påsken, en kristen högtid, är inte heller en slump säger SVT:s Afrikakorrespondent. Vi ropar till Gud om hjälp och förbarmande! FÖR det goda,MOT det onda!

Jag går nu till år 1991 och fortsätter ur min dagbok där jag slutade i går.

Fredag 1 mars. Linus och jag är tidigt uppe och bakar sockerfria bullar till Vidor. Vi var flera som sov över hos Stina.
Efter frukost åkte vi till Bockara och en fin begravning där vi fick ta farväl av Sune, mindre än ett år efter Georgs död. Nu var vi, i tidig ålder, änkor både IngaMaj och jag.
IngaMaj och Anders talade så bra, har jag skrivit.
Efter högtidens slut skjutsade Stina och Vidor mig till tåget i Oskarshamn.

Lördag 2 mars. Bernard och Kristin fick skjuts till mej och föräldrarna fortsatte till sångövning med kören "Svart på Vitt". Skjutsar hem barnen till kvällen. Åker hem till mig och bakar kakor och tårta.

Söndag 3 mars.Jag fyller 64 år.I boken står det :" I dag ska jag fira min första ensamma födelsedag. Georg ringer inte och kommer inte med kaffe på sängen och blommor i brudbukettens färger."
Jag gick upp före klockan 6. Kerstin med familj, kom på morgonen. Sedan kom under dagen de övriga barnen med familjer och ett par släktingar. Jag skrev ingenting om tårar den dagen. Skönt att ha de mina hos mig. Det där med tårar är lite konstigt. Jag brukade kalla "anfallen" för DET och man visste inte i förväg när DET skulle dyka upp. Det är bara att inse att så är det och sorgen får ta sig de uttryck den vill.

Tisdag 5 mars. Kristian kom med Lennart tidig morgon för att stanna här några dagar.
Vi åkte på eftermiddagen på födelsedagskalas till Hovsta och gratulerade Martin, som fyllde 15 år.
På kvällen tog jag Kristian med till min Studiecirkel i Varberga. Han skötte sig fint.

Resten av  veckan hände sig följande:Hämtade, för några timmars samvaro, min väninna Doris, som numera bor på ett hem på grund av sitt försämrade minne.
Fått veta att man i kyrkan ska starta en s.k. Sorgegrupp men det hade jag ju redan en egen sedan en tid tillbaka. Besökte SJ för förlängning av årskortets giltighetstid eftersom det gått ett tag innan jag efter Georgs död kontaktade SJ och kunde dra nytta av kortet.
På fredagen packade Kristian ihop sina prylar och åkte hem till Hjortkvarn med Lennart.
Jag fick samtidigt skjuts till tåget 11.15 till Katrineholm där jag hämtade skidor till Martin. Klockan 16.40 var jag åter i Örebro. "Sven hämtat mig i deras nya bil", står det i boken.

Dagen därpå, lördag, jobb på "Bra och Begagnat" på dagen. Sedan till Ria där Frank Lundin firade
sin födelsedag tillsammans med sin fru och många vänner, som också var mina vänner efter åren tillsammans på RIA.
Handlat i Cityhallen på hemvägen och sedan bakat både bullar och matbröd. Fredrik sov över . Det är en bit till Hovsta och jag har gott om plats i huset och för mej är det bra att ha sällskap av ett barnbarn som hunnit bli 18 år.

På söndagens morgon gjorde jag semlor till kaffet åt Kerstin och Mattias efter sedvanliga tidningsjobbet innan Kerstin fortsatte till sitt sjukvårdsjobb.
IngaMaj och jag till Kumlaanstalten där en bekant från  Karlshamn sitter i häktet. Första gången jag var på Kumlafängelset. "Betalat Turkietresan"; står det. Har ingen aning vad det betyder men det visar sig kanske med tiden.
Nu är vecka 10 tillända och jag,som mått lite "så där" i dag ska strax gå till sängen.

Innan dess vill jag berätta om ett trevligt födelsedagskalas i dag. Nyss nämnde jag om Fredrik, som ibland sov över när det var sent att åka hem till föräldrarna i Hovsta på kvällarna. Han är  gift, har  fru och två killar varav den yngste i dag fyllde 12 år. Sven och Maria samt Kristin hade ej möjlighet att vara med men övriga i familjekretsen var där. Bl.a.fem barn , den äldsta 6 och den yngsta 1 år. Det
 är trevligt att träffas på födelsedagar och förnya kontakterna, om så bara en gång om året, som det blir i vissa fall.

Nu säger jag GodNatt och när vi ber vår aftonbön innan vi somnar, låt oss ännu en gång tänka på studenterna i Kenya. Ibland känns det som om man ville säga: "Nu är det nog! Hitintills men icke vidare!" En gång kommer det att vara nog och då är det Gud själv som talar ut de orden. Till dess får vi vara med i bön och förtröstan på att Gud aldrig sviker och hör vår minsta suck därför att han älskar oss så oändligt och vill ha personlig relation med oss. AMEN! "Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst bland dem är kärleken! 1 Kor.13:13.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar