Åter har en dag blivit kväll.Hade tänkt gå till kyrkan i dag men ack så det blåste! Det var ej svårt att bestämma sig för att välja TVgudstjänsten som dessutom kom från Frykerud i Värmland. Den platsen ligger nära Kil, dit vi kom när vi flyttade från Stockholm år 1951, unga och förväntansfulla.
I dag har blåsvädret, tillsammans med sommartid blivit näst intill outhärdligt för mej.
Blåsten gör mig handlingsförlamad, väldigt märkligt egentligen. Då är det bra att ha en mobil.
Min vän Jim ringde, kom och sopade grus på gatan för att ha kvar till nästa vinter. Något som görs varje vår. Skönt att få hjälp med det. Efter jobbet fikade vi.
Inga, vännen jag träffade på bussen ringde. Hon kunde ej komma hit för blåsten så vi bytte tankar pr telefon. Vi tycker båda att det är märkligt att vi kom att sitta bredvid varandra på bussen och genom detta fick kontakt, som blev vänskap. Vi tycker så lika om saker och ting och skrattar faktiskt åt detta ibland.
Telefon från släkting, boende i en annan stad blev ett givande samtal.
Själv har jag i ett par dagar tänkt ringa en vän, som mist sin man för en tid sedan och i dag kom jag till skott. När jag hastigt miste min älskade man så saknade jag kontakten med sådana som visste hur det känns och här hade jag nu ett tillfälle att få visa medkänsla och ringde. Vi ska träffas snart.
Sedan Riatiden har jag till och från haft kontakt med en kvinna, som redan i barndomen fick uppleva hur orättvist livet kan vara. Hon ringer ganska ofta och vill att jag ska be för hennes hälsa och rädsla för att få medicin som hon får biverkningar av. I morgon ska hon till doktorn och var orolig i kväll.
Kändes gott att få be för henne pr telefon.
I TV talas det just nu om Sverigedemokraterna och diverse problem. Det är faktiskt lite rörigt överallt på denna jord, som, enligt Jesus, är i den ondes våld. IS är tydligen en stark organisation, större än man tidigare trott, sägs det. De har god ekonomi och kan betala sina "soldater" bra lön. Unga människor från skilda länder söker sig till denna fruktansvärda tillvaro.
Om jag inte visste att vi har en stor och mäktig Gud, som "kan göra mer än vi kan bedja eller tänka", skulle jag vara rädd men han har sagt "var inte rädd" och jag har så lång erfarenhet av att Gud alltid finns för att hjälpa och rädda sina barn. Hans kärlek är gränslös, och som vi sjunger i sången, som är så fin:"Guds kärlek är som sanden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ja, till Gud och säga nej."
Nu går vi tacksamma till nattens vila, vissa om att Gud hör vartenda litet ord vi säger till Honom.
Själv säger jag bara:" Tack Gud för allt bra i dag och att jag klarade dagen fast den var blåsig!
Tack för att du är med oss alla, som vill det. Du vakar över oss, dag och natt! Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar