Påsken kom och gick. Må den ha betytt något för oss alla.
I dag bar det av till Katrineholm tillsammans med Familjen Hallqvist. Lasse hyrde släpkärra. På denna fraktades möbler, tavlor, gardiner och annat som farmor AnnaMaria kunde behöva för att känna sig hemma i det långvårdsboende (?) dit hon i morgon ska flyttas.
Vi hade handlat mycket gott till den brunch som Linn fixade medan vi andra packade.
Medan Linn och jag diskade åkte de andra och ordnade det trivsamt i nya bostaden som bestod av stort rum med köksdel och badrum, modell större.
Efter det åkte vi till sjukhuset för att hälsa på farmor. Huvudet och humorn tycks det inte vara fel på men på grund av förlamningen i vänster kroppshalva så kan hon inte bo sitt hem och sköta sig själv.
Vi åkte ännu en gång till nya bostaden där de nya fina kläderna, som Elsemarie och Linn köpt, placerades i garderober. Det var noga med det som gjordes för att allt skulle kännas så bra som möjligt. Nu fanns foton och prydnadssaker där och fåtöljen framför TVn. Önskar henne allt gott. Katten är placerad i ett bra hem.
Linn åkte i sin lilla bil till Växjö och vi andra till Örebro med Filip vid ratten.Lasse stannade i Katrineholm för att finnas till hands vid flytten i morgon då också hans bror kommer dit.
Nu ska jag med hjälp av min dagbok berätta lite om vecka 12 år 1991.
Jag besökte min vän Gurli Holmer, som jag tidigare berättat om. Hon var, tillsammans med sin man. med Georg på en resa till Österrike och hörde av sig efter Georgs död.
Någon gång under hösten hade hon också mist sin man, vilken jag aldrig fick träffa då Gurli inte ville att jag skulle se honom sjuk. När mannen dog blev jag så förvånad av att se hur"stark" hon var. "Jag var beredd", sa hon och tycktes vandra vidare. Jag sörjde och grät och i jämförelse med henne kände jag mig alltför blödig.
När jag denna marsdag besökte henne var hon så ledsen och sa att det hade gått så bra att möta sorgen och att finna sig däri tills hon efter jul skulle plocka bort julsakerna. Då brast det. "Ruth, jag har gråtit och gråtit i tre månader", sa hon. Så kom till slut också hennes sorg fram och vi förstod varandra.
Lennart äter här varje dag och det gör att tankarna skingras.
Jag läser böcker om sorg, den ena efter den andra. Emil och Kristian här ett par dagar tillsammans med Kristin. Så gott att vara tillsammans med dem så går tiden, lite i taget. Fortsätter med studiecirkeln i Varberga.
I kväll hörde jag kortversionen av "Ring P1" från förmiddagen.
Någon sa angående den av mig förhatliga sommartiden:" Låt detta vansinne bli en parentes i historien!" Ack så skönt att höra att jag ej är ensam. Jag mår ännu så dåligt efter dess återkomst i år igen och bara undrar när jag ska komma i balans. Kan någon förklara för mig det vettiga i detta påhitt? Likadant år efter år. Kan inte finna en enda anledning till detta.
Om en demonstration för dess avskaffande anordnas ska jag gärna gå i första ledet.
Men nu ska jag lägga mig och sätta klockan på ringning för i morgon kommer Isak efter påsklovet.
Önskar er alla GodNatt. Var rädda om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar