Lika bra att gå direkt till år 1991. Det året måste ju också ta slut, mitt första ensamma år.
Vecka 19.Fredag 10 maj. Denna dag begravning i Mosjö kyrka. MajGun och många vänner säger farväl till Hans Wennerlund. Maria med på begravningen, Sven i Jönköping med predikantkören.
Bernard och Kristin hos mej. På morgonen var jag i Mosjö och hjälpte till med att göra 120 smörgåsar, så fina, till begravningskaffet.
Lördagen hälsade Elsemarie och jag på hos en familj i Köping. Söndagen i Mikaelskyrkan.
Vecka 20. Denna vecka skulle en skara ungdomar från Mikaelskyrkans vänförsamling i Norge med kyrkoherde, ledare och föräldrar, komma till Örebro. Mitt första uppdrag när jag började mitt arbete i Mikaelskyrkan var att hitta en plats där de alla kunde bo. Jag hittade efter lite sökande Kilsbergsgården och på lördagen den 18 maj (Ullas födelsedag), kom en buss full med trevliga vänner från Norge först till Mikaelskyrkan, där de bjöds på varm korv mm. innan de fortsatte till lägergården.
Jag tog den här arbetsuppgiften på största allvar. Tillsammans med husmor i kyrkan gjordes inköp och vaktmästaren, den trevlige Calle körde grejor till Gården. Jag minns att husmor Britt förlyfte sig på en tung mjölkkruka och hade ont länge efter det.
Jag hade ansvar för matlagningen med hjälp av IngaMaj, min syster. Egentligen hade "norrmännen" själva tänkt fixa med köket, men tog med glädje emot hjälpen de fick så alla kunde följa med på utflykter och få tid att umgås.
Så var Pingsthelgen över och vecka 21 fortsatte med besök hos Bernard som fyllt år. Han fick Presentkort till Liseberg och blev glad. Stina, på genomresa från Krylbo stannade till i Örebro.
Vecka 22 hade vi i Mikaelskyrkan besök av ett 50-tal "Ingermanländare" och jag lagade lunch till dem. En dag åkte IngaMaj och jag på bussresa till Uppsala.
ElseMarie med svärmor AnnaMaria kom till Örebro en dag för att köpa kläder och så fick jag besök.Så roligt!
Maj månad tog slut och jag var glad för tiden som gick. Visst hade jag mina stunder då jag grät och längtade men tack vare att jag hade så mycket med arbetet och familjen så gick den ena dagen efter den andra. TIDEN som går gör också att det blir lättare att leva med förlusten. Man vänjer sig. Jag var också så glad att jag hade bilen som gjorde att jag kunde ta mig dit jag ville. En känsla av frihet.
Nu är dagen i dag passerad och jag har varit ganska trött och inte uträttat så mycket. Nu ser jag fram emot en natts skön sömn. I morgon är det redan fredag. Så fort veckorna går.
Nu säger jag GodNatt. Dagen har varit varm men det har blåst mycket. Gillart inte.
Jonas har varit här och grejat en del med datorn men jag skickar ändå inget foto i kväll.
Fick nyss telefon från Linn i Växjö. Gott att ha barnbarnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar