fredag 17 april 2015

Fredag 17 april 2015. Vilken dag!!! Inte som jag tänkte men rolig blev den!

Klockan blev lite mycket i kväll så bloggens längd blir därefter.

Dagen började så bra med telefonpåringning från Filip. Om det passade så ville han komma och hälsa på. När barnbarnen säger så då blir jag så glad och säger:" Ja,ja,ja" ( härmande prinsessan Victoria).

Filip studerar i Göteborg och är hemma över helgen.
Han kom och vi åt lunch tillsammans. Han fixade med datorn och vi upptäckte att jag nu har en ny adress för att "mejla" så jag ska nu meddela alla det. I morgon kommer Filip tillbaka. Han vet om hur "dum" jag är, att jag har ny dator och som god pedagog säger han:"Vad tror du det där tecknet betyder?" Jag får själv prova och greja och någon gång anser han att det är säkrast att jag antecknar. Då gör jag det. I dag på ett kuvert, som jag nyss hämtat i brevlådan.  Han har varit med förr och ger en liten kommentar!! Och ler stilla!

Isak föll i "glädjerus" när han fick se Filip och var SÅ angelägen att få följa med hem till familjen.
Min förut omnämnda Ria-vän ringde, grät och mådde dåligt.

Min vän Stefan ringde. Medan han tog sig hit hann jag koka potatis och värma köttbullar. (Maten som blev över vid lunchen hade jag skickat hem med Filip).

Stefan tog fram en Bibel och frågade om han fick läsa för mig. Jag blev jätteglad. Han läste Jesusord och delar av Paulus brev. Jag lyssnade och gladdes! Jag har varit med om andra tider!

Sedan började lite konstigheter. Ulla ringde och vi pratade en god stund. Stefan gick in i TVrummet och var där när jag pratat färdigt. Han är ofta sysselsatt med sin mobil och jag tänkte att så var fallet också nu och ville inte störa. Kom på att jag ju tänkt baka kakor i dag så what?
Det kändes så bra och snart var första plåten klar. Jag tittade ut genom fönstret. Jo Stefans bil stod kvar. Jag fortsatte att baka en sort till innan jag kom på att jag nog borde bjuda Stefan på kaffe.
Tittade ut. Bilen var borta! Stefan också.  Jag bakade ännu en sort när jag nu ändå var på gång.

Ringde sedan till Stefan, som sa:"Jag sover. Jag har varit hemma länge.Du pratade ju i telefon".
Jag tittade på klockan, som visade 20.30. Vart försvann den dagen?

Kaffe och semla kanske det kan bli i morgon i sället för i dag. Vi siktar på det!
Hade inte dessa konstigheter inträffat så hade jag inte haft så många kakor, så ibland kan det vara bra med små missförstånd.

Frestande är att titta i dagbok eller block från 90-talet och skriva lite därom, men jag är lite trött, om jag ska säga som det är, så jag får ta det i morgon.

Det är fredag då brukar jag lyssna på fin sång från Brickebergskyrkan i Närradion innan jag somnar.
 Jag gör det! Nu! Sov gott, vänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar