tisdag 23 september 2014

tisdag 23 september 2014. Idag och kanske 80tal.

Tro inte att luftombytesbesvären försvinner med åren! I alla fall inte hos mej.
Det var ffg. is i vattenhinken på altan i morse. Vågade inte titta på vindruvor och tomater. Hoppas!
Tog mig i kragen och promenerade till Träningen. Vidare till affären i dess närhet. Strax efter hemkomsten kom Kerstin med en del hon handlat åt mig, så omtänksamt!

Efter vår kaffestund kom en matgäst. Nu har jag borstat tänderna, speciellt två hotade framtänder och gurglat med Corsodyl, enl. rekommendation från apoteket.

Nu går jag till år 1989 och har både mammas och min dagbok att tillgå. Detta år är det första av tre , som jag helst ej vill skriva om, men eftersom den här bloggen kom till för att jag ej kom igång med, av barnen efterfrågade memoarer, så känner jag det inte rätt att ignorera dem. Livet består av både ljus och mörker och varken Job eller Kung David drog sig för att berätta om livets olika sidor, så varför skulle jag göra det?

Årets första dag hade vi besök för första gången av Elsemaries blivande svärföräldrar, Erik och AnnaMaria. Som vanligt avlyssnades Nyårskonserten från Wien med kaffe och Schwarzwaldstårta, innan vi åt en god middag.
Den 3 januari åkte Georg till Israel. Den 6 åkte IngaMaj och jag hem till mamma några dagar. Nu skulle hennes hem överlåtas till Stina och vi syskon delade hemmet mellan oss. Vår bror och svägerska ville bara ha en enda sak, en väggkaffekvarn, som mamma en gång fått i present av Helge. Resten delade vi systrar upp i god sämja. Mamma var synbarligen lättad då vi på kvällen kunde berätta detta.
Jag minns att vi tittade på kort, bl.a. ett skolkort där hon kunde namnen på alla sina skolkamrater och även visste ett och annat om "någons" kunskap i Matematik. Mamma fick hjälpa Fröken med inlärningen  ibland.
Hon kunde  även berätta om en och annans vuxenliv. Vi skrattade hjärtligt åt hennes berättelser om forna dagar.
Den 12 jan. kom Georg hem från Israel.Nu  hade han sitt arbete på kontoret i Linköping där han innehade en tjänst som Distriktsstudieledare och hade lägenhet i stan.Resan hem på fredagarna tog ungefär lika lång tid, som tidigare från Stockholm. Resorna,som guide fortsatte i samma omfattning som under tiden i Stockholm. Han trivdes med livet och sitt arbete, även om det tog på krafterna med många gånger alltför lite sömn.
Den 20 jan. kom Socialjouren med en tjej, som tydligen var särskilt jobbig. Det står i min bok att Mikael (barnbarnet ) kom och stannade över natt. "Så gulligt av honom, bra att han kom", har jag skrivit.
Tjejens boende hos oss gällde bara ett par dagar kan jag se. Den 24 kom Soc. med en 6års gosse som hade en alkoholberoende, ensamstående mamma och nu hade det i sen kvällstimme "tjorvat" till sig i hemmet.
Vid sådana tillfällen gjorde det ont i hjärtat. Varför skulle alkohol få förstöra livet för så många människor? En liten rädd 6åring fick genom polisens försorg lämna sitt hem.
Under tiden jag suttit här och skrivit har jag även sett " Djävulsdansen" på TV och innehållet rörde just alkoholberoende föräldrar.

Nu får jag avsluta för i kväll, trots att jag inte hann bli klar med januari ens. Har en del anteckningar om vårt liv tillsammans med den lille gossen. Dessa tänker jag delvis återge, om inte annat så för min egen skull.
Nu ser jag fram emot en ny fin morgondag och önskar oss alla en GodNatt! Tack Gud, för i dag!
En tiggare satt utanför affären i dag. Han fick bara lite frukt, choklad och en tjuga. Fy vad jag skämdes då jag kom hem med allt jag inhandlat i matvaruaffären. Tänk om jag haft någon i min närhet som kunnat tala Bulgariens språk så jag kunnat fråga lite om hans situation. Språkförbistringen är ett dilemma.
Men jag kunde väl ändå gett honom en större slant. Ska se om han är där på torsdag eller fredag. En ung pojke, vars ögon jag kan se framför mig hela tiden. Han borde fått lite mer.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar