Så har jag kommit hem och sitter åter vid datorn för att fixa till en liten blogg. Just nu Rapport i TV. Det är skrämmande, det man får veta. På bara några dagar har 130.000 människor flytt från Syrien in i Turkiet, flytt från de fruktade IS männen, som jag tidigare berättat om. De stackars människorna måste lämna sina hem och sitt land. IS är tungt beväpnade och folket har inget att sätta emot.
Det värsta är att IS tror att de gör något bra och tillåter sig hur mycket våld som helst, för att nå sina mål.
Jag går till lördag 2o september. Tåget kom till Göteborg i rätt tid, jag hämtades till Olivias 3-årskalas, i en lokal nära jubilarens bostad. Ett 50tal personer, barn med föräldrar, familjen, samt två "gamla mostrar", (min syster Stina och jag) lät oss väl smaka av all god mat som lagats av Olivias pappa Tomas (duktig kock), mormor Birgitta och morfar Eduardo.
Vi, gamla mostrar, kände oss priviligierade att få vara med. När Olivias mamma, Nathalie var i treårsåldern var vår syster IngaBritta gift med Nathalies morfar, Vidor och blev så "mormor" och vi
har allt sedan dess funnits med i familjen och vi har trivts i varandras sällskap, även efter IngaBrittas frånfälle.
På kvällen var det fyrarättersmiddag, tillagad efter alla konstens regler av pappa Tomas. Nathalies syster Gabriella med sin Otto fanns så klart också med denna stora dag.
Vi fortsatte gemenskapen på söndagen. Härligt väder och vi njöt av att sitta i morföräldrarnas vackra trädgård hela eftermiddagen.
Att komma till Örebro i dag med regn och hemsk blåst var ej så trevligt men då får man vara tacksam för de båda fina dagarna i Göteborg.
Nu till dagböcker från år 1988. Den 3 november var det dags för en ny resa till Israel för Georg.
Mamma var hos oss. Hon hade så ont i sitt ben, stackars mamma!
Fortsatte varje dag med besök och telefon , barnvakt här och där, nattgäster. Gjorde julgodis med barnbarn. Georg sjuk i feber. Var hemma en hel vecka!
Så närmade sig julen. Mamma och Stina råkade ut för en bilolycka på väg till Göteborg och mamma fick sår i huvudet och skadade två fingrar. Hon avslutar året i sin dagbok så här:" Tack Gud för det här året jag bodde i mitt kära Högskulla från maj till oktober. Tack att du bevarade oss i bilolyckan dagen före julafton!"
På vintern bodde mamma hos Stina och hos oss andra syskon. Nu hade Stina köpt huset och höll på med ombyggnad och det var nog lite känsligt för mamma att lämna över sitt "kära Högskulla" även om hon egentligen ville ha det så.
Julhelgen i Örebro står det inte så mycket om. Tror att vi alla var lite chockade av den där bilolyckan och mammas handskada. Skönt nog gick allt väl ändå.
Nu är det dags att sova så jag ska göra det. På direkten! Tack Gud för i dag och tack för att Isak kryade på sig. Han har varit sjuk ett par dagar. God Natt och Sov Gott!
Just nu ringde Linn från Växjö. Vi har alltid så givande samtal. Tränade, som vi är, sedan många år i varandras sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar