Familjen ska förenas där och bo hos Filip över helgen. Linn SMSade mej från tåget på väg från Växjö.
Isak fick inte följa med denna gång. Han stannar kvar hos mej. Detta ger mig anledning att skriva tidig blogg, för jag vet, att när klockan närmar sig halv 10, mer eller mindre tvingar han mig i säng, eftersom han vill att alla ska somna samtidigt. En riktig familjehund.
Nyss hade jag spontant fikabesök här, samt ett kort besök av barnbarnet Mikael på väg hem från jobbet.
Så roligt!
Nu till år 1989. Både Kerstin, Ulla och jag hade hos Socialen lovat att vara jourhem hela sommaren och det betydde att vi alltid fick vara redo att ta emot barn, med mycket kort varsel.
Jag ser att jag för ett tag sedan jobbat klart de fem månader som krävdes för en ny, lång Akasseperiod så jag var fri att ta emot när som helst på dygnet. Jag hade Kerstins tre pojkar på nära håll så "mina" barn hade sällskap av dem och våra grannbarn.
Nu gäller det att sovra bland dagboksanteckningar. Det hände en del och det är lätt gjort att jag blir för mångordig. Det gäller att passa sig.
I april och maj, 6 dagar var det turbulens kring en mig bekant flicka som rymt från en institution och genom missförstånd på olika håll fick jag besök av säkerhetspolisen och socialen, som sökt mig pr telefon men ej fått svar. När de plötsligt stod utanför min dörr, då jag på eftermiddagen kommit hem från mitt jobb med en utställning om Bangladesh stod jag helt frågande.
Genom fönstret syntes en mjölpåse stå på en bänk i köket när kvinnan från socialen tidigare på dagen sökt mig. Detta var bevis för att jag var hemma , hade gömt flickan och ej svarade i telefon. Alltså bäst att ta med säkerhetspolisen på eftermiddagen.
Poliserna sa inte så mycket men det gjorde kvinnan från Socialen så mycket mer. Att jag inte svarat i telefon på fm fick jag förklaring till när jag på övervåningen fann att luren var avlagd. Ack så onödigt! Kvinnan fortsatte i alla fall med ett ilsket, långt och ingående förhör innan en av poliserna frågade:"Finns flickan här?" Jag hade talat om hela händelseförloppet och svarade att hon överhuvudtaget ej varit hos mej och talade om var hon befunnit sig. De tre personerna lämnade huset. Jag var ledsen, arg och upprörd.
Det hela pågick en vecka och om jag gjort fel eller ej så var det hela i alla fall mycket överraskande och obehagligt slut. Jag och hemmet dit flickan ( ej boende i Örebro) fått bo ett par dagar hade kontakt.
Så kan det gå ! Redan dagen efter besöket hos mig hade jag på eget initiativ ett samtal med polisen, som gav mig lugnet tillbaka. De förstod från början och trodde på det jag berättade.
När jag två dagar senare hämtade Georg från flyget var jag ändå "märkt". Allt tog så fel vändning. Flickan kom dock åter dit hon skulle.
Nu närmade sig mors 90årsdag 16 maj.Redan den 9 står det att jag bakat kakor och bottnar till 10 tårtor. Jag packade allt bakverk i bilen och åkte till Figeholm. Georg kom med tåg till Oskarshamn. I mammas Högskulla gick ej längre att vara för där hade hantverkare full verksamhet men mamma bodde hos Stina som hade lägenheten i Figeholm kvar. Mamma hade annonserat att alla var välkomna till Filadelfia lördagen den 13 maj. Inga presenter men en slant till "Erikshjälpen" ville hon gärna ha. Hon hade i flera år skänkt pengar dit.
Om mammas sista födelsedag berättar jag i nästa inlägg för nu är det dags för Isak att sova och då måste jag också göra det. Efter en liten kisspromenad!
Nu säger jag GodNatt och jag är tacksam för en fin dag tillsammans med Isak. Nu ber vi för situationen i Irak och Syrien där det är så oroligt. Ebolaepidemin i Afrika smittar allt fler och många dör.
Skönt att veta att Gud trots ondskan, som han ej kan fördra, ändå ser allt och har sista ordet. MOT det onda, FÖR det goda, säger vi, tillsammans med MÅNGA andra över hela vår jord. Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar