Vad tiden går fort. Ju äldre man blir ju fortare går det.
I dag har jag hos yngsta dottern plockat så fina, stora, söta björnbär. Det mesta fick vännen Elsa som gåva. Hon är synnerligen förtjust i dessa bär, vet jag, så Lasse och jag åkte dit med de nyplockade bären till hennes stora glädje. Så roligt det är att göra en medmänniska glad!
Ett litet brev och några telefonsamtal hann jag med innan jag hämtades till kvällens Husgrupp.
I kväll var vi hos en av killarna i gruppen. Han bjöd på chili con carne med ris. Så gott!
Ämnet för kvällen var "Andens gåvor". Vi läste ur Bibeln och, som alltid blev det bra samtal innan vi tillsammans tackade Gud för hans stora nåd och bad för olika saker som vi önskade skall ske. För Gud är allting möjligt. Hem fick jag åka med vår duktiga husgruppsledare.
Tidigare berättade jag om vår syster IngaBrittas död i juli år 1987. Jag nämnde också om det goda förhållande hon hade med sin man Vidors dotter, som bodde i samma stad. I dag dök det upp ett vykort, som jag fick från Birgitta en tid efter begravningen. Där står det bl.a. :" Det är så svårt, Ruth, när inte vår kära IngaBritta är med oss längre. Det känns så fruktansvärt tomt. Nathalie har den sista tiden fattat att hon inte mera har någon mormor. Visst kommer morfar nu och då och hälsar på men det kan aldrig bli detsamma. IngaBritta ägnade ju 100% åt Nathalie och åt mig. Jämt kunde jag ringa hem och alltid fanns hon där med hjälp, stöd och uppmuntran."
Nathalie var inte född när hennes riktiga mormor dog så hon visste bara om IngaBritta som sin mormor.
Jag minns mycket väl hur goda vänner de var, Nathalie och IngaBritta och det kändes så gott när kortet i dag plötsligt "dök upp". Snart ska vi träffas och fira Nathalies dotters födelsedag! Som sagt, tiden går!
Hade tänkt skriva lite mer om 80talet men klockan går och jag gör säkert bäst i att se till så jag får sova. Natti, Natti till er alla! Sov Gott! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar