Så gick ännu en dag. Har haft en vemodig dag i dag. Vet ej varför. Bara att det blev värre när jag i den vackra kvällen gick ut för att gräva fram fin kompostjord. På väg in i huset greps jag av längtan efter Georg och tänkte att om vi varit två så hade vi tagit en promenad tillsammans och njutit av den sköna kvällen.
Telefon avbröt mig och jag fick besök så jag fick lite annat att tänka på.
Strax därefter ringde yngsta dottern och hade roliga ting att förtälja. Efter det ett trevligt telefonsamtal med barnbarnet Linn, hemma i Örebro över helgen. Tidigare i dag hade jag telefon från Gräddö där man ger ut en liten tidning som heter "Skärgårdsnytt", tror jag. Roine, fotografen jag tidigare nämnt om, och hans sambo Josefin, står för utgivningen av tidningen och ville intervjua mig ang. mormor. Mitt nästa besök på Gräddö blir i november,då jag ska få träffa en del gamla ortsbor, som hört lite av sina föräldrar om de sorgeliga saker som hände i deras grannskap. Jag hoppas då att ha mina flickor med mig. Helst alla tre.
Nu ska jag samla ihop mig och traska vidare på år 1988 med början i juni.
Minsann, juni började bra.
Musiklärarexamen igen. Förra gången storebror Sven. Nu lillasyster Elsemarie. Klockan 13.00 var det avslutning då eleverna fick visa vad de kunde.
Georg och jag gick hem och dukade till kvällens stora fest. Så här står det i min dagbok." Kerstin hade sytt Elsemaries klänning, Sven hade bakat 80 rosenbröd, Ulla bakat kakor och IngaMaj städat."
Jag hade gjort kycklingsallad och bakat tårtor.
Kerstin hade ont i ryggen och kunde ej vara med på festen. Ulla och Lennart hade direkt efter betygsutdelningen på Musikhögskolan tagit tåget till Stockholm, där de skulle utbildas för en utställning om Bangladesh, som Georg skulle ta till Örebro för FS räkning och där Ulla och Lennart, som ansvariga för församlingsgruppen i Vivalla var involverade. Maria var kvar på sjukhuset och kunde inte heller vara med.Alltså varken döttrar eller sonhustru fanns till min hjälp.
Vi var 54 personer på festen. Massor av blommor och presenter fick musikläraren, som började yrket med att dirigera en kör bestående av kryddburkar redan i 4årsåldern.
Allt gick bra under kvällen, men när det kom till kaffe och tårta greps jag av panik. Kände bara att nu klarar jag inte av det hela längre. Fixa kaffe, ta fram koppar till så många, se till så tårtorna kom fram, o.s.v. Sven fattade och tog över "rodret". Med lugn och sedvanlig perfektionism ordnade han allt och när han såg att det funkade plockade han in sina fyra barn i bilen och åkte hem. Jag glömmer det aldrig.
Jag var bortskämd med att ha systrar eller döttrar till hjälp i köket vid festliga tillfällen och plötsligt var jag ensam. Tur att det fanns en son kvar som fick det hela att landa utan att det märktes. Jag kunde fortsätta att vara just värdinna.
Jag tror det får räcka för i kväll för jag är redan trött och i morgon ska jag lämna mina valsedlar på samma ställe, som alltid.
Jag önskar er alla en GodNatt. Jag är gladare nu och det är bra att lägga sig och vara glad!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar