måndag 8 september 2014

Måndag 8 september 2014. Brev från Gräddö rör om i mitt hjärta.

Änglamakerskans barnbarn Ruth Landh,86 år på platsen för fastigheten "Tavlan" Nabbo där Alva Nordberg bodde långa tider åren 1900-1905. (Foto: Roine Karlsson)
I dag kom en skrivelse från Kjell Åhlander på Gräddö. Jag blev både glad och rörd. Tänka sig, efter alla år av sökande fick jag ett sammandrag där författaren är bosatt på Gräddö och jobbar för dess Hembygdsförening, intresserad av människor som bott där. Då jag för ca 3 år sedan började få svar på en del frågor, som ledde till att jag till slut fick veta att mormor dog år 1948 och är begravd i Folkärna kände jag en viss lättnad men ändå fanns obesvarade frågor och finns fortfarande.
Jag har tidigare i min blogg berättat om kontakten med en dotterdotter och en sonson till mormor, som båda blev överraskade av att få veta att mormor hade ytterligare en dotter, min mamma.

I den skrift jag fick i dag berättas hur jag kom i kontakt med folk på Gräddö, vilket jag också berättat om tidigare. Då Ulla och jag var där i april månad råkade vi dessutom vid ett tillfälle befinna oss på samma plats som en journalist och fotograf, Roine Karlsson, som passade på att  fotografera mig på den bit av jorden där mormor ibland bodde hos sina svärföräldrar. Jag har ännu ej hunnit läsa mer än början av det Kjell har skrivit men det räcker för att jag ska känna stor tacksamhet för denna fina sammanfattning.Nu väntar jag bara på att få göra ett nytt besök på Gräddö och även i Norrtälje.

Men nu till dagen som lider mot sitt slut. Träning och en matgäst. Allt!
Då går jag till år 1987, igen! Jag har berättat om hur vår syster IngaBritta i juli lämnade oss, 56 år gammal. I vår församling, Filadelfia fanns en älskad medlem, LarsOve Freed, som jag i ett tidigare sammanhang nämnt om. Han fanns nästan alltid i kyrkan. Kärleksfull, glad och vänlig. Han var två år yngre än IngaBritta och dog två månader före henne.
Det kändes så konstigt att Gud tog hem två aktiva , unga människor samma år.  Båda hade fått så mycket förbön men Gud är Gud och "vi får tro att han vet vad han gör", som mitt barnbarn uttryckte det när en ung pappa nyligen lämnade detta livet, bara 33 år gammal.

 Att vi nu efter så många år hade en bil igen, kändes bra. Georg åkte ju tåg så jag hade bilen. Han reste i landet med utställningar och med att hålla föredrag och visa saker från Palestina och resor dit emellanåt.
Hösten tog slut. Jag skrev insändare, höll i studiecirklar, skrev ibland i Missionsbaneret "Vid Köksbordet" utöver att sköta vardagslivet med allt vad det innebar.
Vi gladde oss åt att mamma skulle komma till jul men hon hade så ont i sitt ben och ringde från lasarettet några dagar före jul att hon ej kunde komma.
Julafton fyllde Mattias år och som vanligt var vi där med födelsedagspresent på morgonen. Detta år ett sällskapsspel, "Kvitt eller dubbelt." Födelsedagstårtan gjorde Kerstin varje år med samma garnering. Det var viktigt. Kerstin måste jobba men kom hem till lunch och fick då lite  extra tid för att vara med familjen, Georg Elsemarie och mej.
Vi tre avslutade julafton hos Sven och Maria.
Nyårshelgen firade vi med barn och barnbarn i Örebro och i Hjortkvarn.

Nu tog år 1987 slut. Till slut!!! Jag ska nu i sängen läsa mera ur Kjells skrift, 22 ganska stora och tätskrivna sidor. Både intressant och hemskt men trots allt känner jag mig så glad för att jag nu har en tråd,även om den ibland är brusten så finns det hopp om att kunna tvinna ihop och följa den genom varje ny grej som dyker upp.

Önskar oss alla en GodNatt och en ny, bra dag i morgon. I TV talas det i dessa dagar mest om valet nästkommande söndag. De säger samma saker hela tiden.Man blir lite trött. Sov Gott!!!Gud är god!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar