I går tränade jag så jag har träningsverk i dag. Något mer gjorde jag inte.
I dag har jag varit hos tandläkaren. I TV fortsätter de med utfrågning av partiledarna. I kväll Vänsterpartiets tur. Jag tittar när jag orkar, annars så snappar jag upp lite från kommande TVsändningar då de återger en del av utfrågningen.
Nu till år 1987 och juni månad. Kom på att jag ej berättat om att IngaBritta och Vidor ej var med på min födelsedagsfest av den anledningen att de dagarna innan åkt till Brasilien då en av IngaBrittas pojkar från "Hoppets Hem" skulle gifta sig och nu ville han absolut att hans mamma skulle vara med på bröllopet. Jag vill minnas att det var han som studerat och tagit läkarexamen i samma veva.
Naturligtvis ville IngaBritta vara med. Eftersom hon aldrig tänkte på sig själv så var det inget hon funderade över, fast hon nog borde ha gjort det. Jag minns att hon också av en annan anledning valde att resa. En chef (tror jag) på det Dagis i Göteborg där IngaBritta haft anställning ville så gärna resa till Brasilien och då i sällskap med IngaBritta, som kunde tala portugisiska. De var alltså tre i ressällskapet.
Någon gång i mars kom de åter till Göteborg. IngaBritta då så dålig så hon måste köras i rullstol från flygplanet till Ankomsthallen.
Två månader senare var hon med på mammas födelsedag, vilket jag återgav i mitt förra inlägg
Då var hon svårt märkt av cancern. Jag minns att hon vid det tillfället sa, efter att ha varit med och talat i något sammanhang i Figeholm att "jag ser på människorna att de ryggar tillbaka när de nu möter mig."
Nu vill jag dock nämna lite om hur juni månad gestaltade sig.Hur jag orkade med allt som jag ser att jag utförde på den tiden , i min krafts dagar visserligen, förstår jag inte. F.ö. ser jag i min bok att juni var en regnig och kall månad och solen kom inte hur vi än väntade på den. Att Kristian,som fyllde två år den 14 juni inte ville somna på kvällarna, så jag kunde få lite tid med de äldre barnen, var ingen höjdare. Nu är han dock en skicklig musiker, som far världen runt och spelar så OK! Vi glömmer hur jobbig han vari sin tidigaste barndom.
Jag ser att jag hade besök av människor med anknytning till Ria. Med till Tingsrätten, som stöd med någon. Ofta barnvakt då föräldrarna behövde få hjälp med det. Midsommarhelgen var vi alla tillsammans i Hjortkvarn hos Ulla och Lennart vars föräldrar också var med. Jag ser att jag fick hjälp med jordgubbstårtan av Emil och Kristin. Det fotot har jag tidigare visat på en blogg. Alla hjälptes åt med matbestyren. Så roligt vi hade för att vi var så många. En egen midsommarstång förfärdigades av stora och små killar sedan barnen samlat massor av blommor. Solen sken, vi dansade och allt var fröjd och gamman den dagen.
Från Göteborg fick vi vid samtal med IngaBritta höra att hon bara väntade på att krafterna skulle återvända och att "magen ska gå ner". Ett dåligt tecken det där med magen, enligt Stina, som är sjuksköterska.
För att få ett slut på juni månad så fortsätter jag med den25 där det står att jag bakat bullar, tre sorters kakor och tårta för att mot dagens slut ta tåget till Stockholm med "det bakade" och nästa dag överlämna det hos Ingeborg , som fyllde 87 år och alla barn och barnbarn som hon "övertagit" var där för att fira henne. Hon blev för oss en sammanhållande länk så länge hon levde.
Stina ringde och talade om att IngaBritta blivit sämre. Hade tappats på 5 liter vatten ur magen och låg kvar på Mölndals lasarett. Hade nu fått morfin.
Georg och jag åkte tidigt nästa morgon till sjukhuset. IngaBritta fick då syrgas och dropp. Hade svårt att andas. Georg åkte senare på dagen till Stockholm.
Den 30 juni hade hon svårt att tala. Vidors vuxna, fina barn, Tomas och Birgitta, fanns där. Birgitta med lilla Gabriella, bara några månader gammal. Dottern Nathalie, IngaBrittas "gullebarn" sedan hon föddes, 6år, var mest hemma hos pappa. För att lätta upp det skrivna något kan jag berätta att jag i dag fick inbjudningskort från denna Nathalie där jag är inbjuden till hennes dotter Olivias 3årsfest, om tre veckor. Pappa och mamma älskar sin Olivia och låter oss andra få vara med och dela deras glädje.
Ja det blev ett sorgligt avslut på juni månad men sådant är livet. IngaBrittas kärlek till Jesus bar till slutet ett par dagar senare och i Psalm 23 står det: "Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de trösta mig." Tänk att vi får ha denna trygghet alltid.
Nu säger jag GodNatt till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar