Hunden heter Isak. Jag är hans dagmatte när det inte är jullov för då får han vara hemma hos sin familj.
I dag skulle Linn komma hit och hjälpa mej med att ändra lite på bokstäverna på min blogg. Isak fick gå med för att få en promenad. Han viftade på svansen som vanligt och tittade på mej, oföretagsamma människa, som glömde att han ju ska ha en "godis" när han gjort entre´. Joodå han fick sin godisbit men var inte riktigt nöjd ändå. Svansade runt och visade att något inte var som det skulle. Visst ja! Han brukar ju få lite torrfoder med ett par söndersmulade köttbullar "inbakade". Jag hade slut på torrfodret och på matfatet placerade jag 2 mosade köttbullar. Och se! Det var allt som behövdes i dag. Efter att ha avnjutit dessa gick han till vila på sin bädd.
Hur kan man bli så glad över 2 köttbullar. Kanske att de betraktades som "godis" vid detta tillfälle när han förmodligen inte var hungrig.
Någon gång ska jag försöka mej på att få in en bild på den 4åriga krabaten.
Eftersom jag hade svårt att somna i går kväll efter dokumentären på TV så sov jag ett par timmar i em vilket jag inte brukar. Men är man pensionär så är man! Då kan man göra så!
Jag tror att jag måste citera lite ur min bok "Daglig Kraft" för den 2 januari. Där står bl.a."Det behövs en hjälpande hand för att resa den hjälplöse upp,för att ge honom nytt mod, för att ge honom kraft till kamp, till tro och till hälsa. Önskar att jag kunde vara "den hjälpande handen" till någon"tilltufsad", som han uttryckte det, prästen i Klara kyrka i Stockholm i sin predikan i advent. Det finns en och annan "tilltufsad" omkring oss. Och att få se en sådan få nytt hopp och nytt mod, det betyder GLÄDJE.
Nu är dagen snart slut och jag ser fram emot en ny, spännande dag i morgon! Kram till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar