Som jag tidigare berättat så fick vi syskon hjälpa till mycket därhemma. Men inte bara det.Eftersom det gällde att överleva så måste vi alla göra vad vi kunde för att dra vårt strå till stacken. Det var likadant för många andra familjer på 30-talet. Fast jag har nog en känsla av att vi fick arbeta lite mer än andra barn. Mamma och pappa hade själva fått arbeta mycket som barn och mamma sa att vi skulle lära oss att arbeta för det hade man nytta av.
När min bror var 10 år började han på eftermiddagarna då skolan var slut att hjälpa fiskaren på sjön. För det fick han ibland lite fickpengar men ingen bestämd lön. År 1936 var han 12 ½ år och en
lördag var det skolavslutning. Då hade han ju redan jobbat som fiskarhjälp i 2 år och var numera också på morgnarna ute på sjön. Denna morgon ville fiskaren hålla på så länge som möjligt, vilket betydde att min bror med nöd och näppe hann i tid till " examen" på lördagen. På måndagen började han som fiskaredräng hos fiskaren. Lön 30 kr i månaden. Det betydde tidiga morgnar och sena kvällar. Ett mycket hårt arbete av en mycket krävande arbetsgivare. Många gånger grät både han och mamma över situationen. Men det fanns just då inget val. Efter något år blev han erbjuden ett arbete på en brädgård där han fick det mycket bättre Mor och far gladdes tillsammans med honom. Han blev sedermera en framgångsrik affärsman och fick en god ekonomi.
I närheten av vårt hem fanns Vita Bandets Vilohem.Dit kom mindre bemedlade damer för att vila upp ett par veckor. Hemmet var öppet hela sommaren. Det var också Pensionat för de mera välbesuttna. Bara damer fanns där. Jag och mina tvillingsystrar gick ofta dit och sjöng . En 10 öring eller 25öring kunde vi få av de snälla " tanterna. Vi sparade dem noga och kunde ibland få ihop till något nyttigt.
En otroligt duktig föreståndarinna såg till att gästerna fick god mat. Hon hade en kvinna till hjälp i köket men ofta var det så mycket sysslor så de skickade bud efter mamma som hjälp i köket. När jag var 9 år fick jag ofta gå dit också. Jag fick skala potatis, åka ärenden (med cykel),tömma tvättvatten och pottor på rummen,diska, städa det jag kunde. Jag har nog alltid varit intresserad av människor och nu fick jag komma i kontakt med många. Jag trivdes och gick gärna dit även om lönen var minimal. Så sjöng jag väl en liten visa ibland.
Ibland tog damerna en liten promenad och kom förbi vårt hus för att titta på de söta tvillingarna och vår lillasyster som lekte utanför huset. En dag kom det två damer från Stockholm (systrar med ursprung från Oskarshamn). De fäste sej vid mej speciellt och kom ofta hem till oss på eftermiddagskaffe. Vi blev goda vänner och vi var väldigt ledsna när de åkte tillbaka till Stockholm. Denna kontakt kom att betyda att mitt liv fick den inriktning det fick. Livet är märkligt. Många andra vänner, som vi sedan hade kontakt med, fick vi också. Mamma var mycket gästvänlig och bakade goda bullar och surgräddskringlor.Jag är tacksam för vårt öppna hem. Om damerna från Stockholm och deras betydelse för mitt liv återkommer jag.
Tack alla ni som läser mina inlägg. Jag blir så uppmuntrad.Ha det bra tills vi möts igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar