Lotsen och Tullmannen.

Figeholms köping med ca 800 innevånare var, som jag tidigare nämnt, hade en livlig sjöfart. Stora utländska

båtar och mindre fiskeskutor lade till vid någon av kajerna. Idag är det sommartid en livligt trafikerad småbåtshamn. Båtar från olika länder kommer in till hamnen för övernattning och proviantering.Som familj har
vi haft en sommarstuga strax intill mitt barndomshem och varje morgon när vi satt vid badplatsen och fikade efter morgondoppet kunde vi se hur båtarna som lämnat hamnen stävade ut mot öppna vatten. Också vi hade en båt (modell mindre,högst 10 pers.) och vi åkte ofta ut till någon i skärgården och tillbringade dagen där.

Nu ska sommarstugan säljas för barnbarnen, som haft så härliga somrar där, har nu blivit stora och vill inte längre följa med dit. Och då vill inte föräldrarna heller åka dit. Då återstår bara försäljning. Sådant är ju livet. "Allt har sin tid". Men min" lillasyster" bor kvar i vårt föräldrahem och får ibland ett besök.

Men  nu var det lotsen. Vad gjorde han? Han bodde i ett vackert hus vid sjöstranden i Figeholm. Varje em tog han sin båt och åkte ut till  Fågelö. Där fanns den lilla lotsstugan där han tillbringade natten för att finnas till hands om det nattetid kom båtar som signalerade efter lots. Det var bara att ge sej iväg ut och gå ombord på fartyget med lotsbåten på släp in till hamnen. Lotsen visste var farleden gick och såg till så att inga båtar gick på grund. På vintern när sjön var isbelagd fick han vara hemma i köpingen och ha lite ledigt för att sedan i islossningen åter ta den lilla stugan på Fågelö i besittning.Alla kände lotsen. Han hade en fin mössa med märke i. Vi barn tyckte han var ståtlig. Precis som polisen Han hade en ännu högre mössa med ett ännu finare märke i. Han hade nog inte mycket att göra men man såg honom ofta på gatorna. I sin fina uniform.

Tullmannen då? Vad gjorde han? Min bror berättar att Tullmannen gick ombord på båtarna i hamnen och kollade läget. Det smugglades mycket sprit och cigaretter. Vid ett tillfälle hittades under en nedböjd, stor enbuske på Fågelö 2000 liter sprit. Av tullmannen som också hade att bevaka stränderna.
I Brevik där sågen en gång låg kunde man ibland se lampor som blinkade för att visa vägen för små båtar som nattetid tog sej in mot kusten för att lämna över smuggelgods.

Under krigsåren 1939-1945 skickade vi ibland , kaffe,tyg ,tråd, skor o kläder till Norge där vi hade släktingar. Vi måste då gå till tullmannen och visa vad vi skickade. Vi hade ju ransonering på så mycket här i Sverige under den tiden och man fick inte skicka mera än en viss kvantitet. Vi kände oss alltid lyckliga då vi kunde avstå lite av det vi hade till våra släktingar som ju levde under svåra förhållanden dessa år.

Ja så blev det slut också på denna dag. Och jag tackar för mej som man brukar säga. Ha överseende med mej . Jag läser aldrig igenom innan jag skickar iväg och det märks, så klart. Ha det bra. Vi hörs igen!