Änglamakerska. Vad är det?

I går handlade bloggen om när mamma visade minnessaker som hon förvarade i spånkofferten som hon hade med sig från Stockholms Utackorderingsbyrå
när hon skickades som fosterbarn till Småland. Det var på något sätt högtidligt att röra vid de små sakerna. Mammas berättelser handlade mest om tiden efter Stockholmstiden eftersom hon troligtvis inte hade så många minnen från dessa år. Kanske hade hon också förträngt åtskilligt. Jag kan nu se att familjen bytte bostad väldigt ofta.När jag i november förra året besökte Stockholms Stadsarkiv vid två tillfällen och såg namnen på de olika gatorna där de bott , kände jag väl till dessa gator från mina första tre år i Stockholm , när jag som femtonåring kom dit och dessa gator låg helt nära min arbetsplats. Den gata där mamma senast bodde cyklade jag förbi varje dag på väg till jobbet. Tänk om jag då hade haft den kunskap jag har i dag.

Mammas berättelse gjorde starkt intryck på mig och jag undrade mycket vart mormor efter frigivningen från fängelset tog vägen. Till och från har jag i 65 år sökt efter mormor men först nu fått veta när hon dog och var hennes grav finns. Jag har många papper från olika kyrkböcker och från kvinnofängelset i Växjö, som senare flyttades till Hinseberg utanför Örebro.


Naturligtvis frågade vi mamma vad änglamakerska var. Något klart besked fick vi väl inte, men i stort sett hade hon nog vetskap om vad det innebar.

Det var en ganska utbredd företeelse i början av 1900-talet innan myndigheterna ingrep. Flera kvinnor kom i fängelse och mormor lär vara en av de mera beryktade.
Ensamma mödrar sökte genom annonser få kontakt med någon som kunde ta hand om deras nyfödda barn. Ibland togs kontakten innan barnet var fött. Ibland var det den som var villig att ta hand om ett sådant barn, som annonserade och barnets mor och ibland också fadern svarade på dessa annonser. Barnet överlämnades och man kom överens om betalningen. Den kunde variera från "ett i allt" till "avbetalningar" pr månad. Vid något tillfälle var det 150 kr för det nyfödda barnet tills det fyllt 15 år. " Akut pengabrist" gjorde att man ej tänkte på vad det skulle innebära.

En del barnmorskor förmedlade dessa kontakter. De nyfödda ,eller i alla fall väldigt små barnen levde inte länge. Två- tre månader var ganska vanligt. De fick inte den vård de behövde och dog. Vid rättegången fanns många målsägande. Mormor var åtalad för mord men dömdes till två och ett halvt års fängelse för misshandel. Om jag förstått det hela rätt var hon sin egen försvarsadvokat. I välformulerade brev till " Rättens ledamöter" skriver hon och bedyrar att hon aldrig haft för avsikt att döda något barn.Hon vädjar om "att fullständigt blifva frikänd för mord samt mordförsök och beder jag att för mina övriga fel få så mild dom som möjligt. Än en gång tilläggande att det aldrig varit min afsigt att taga barnen af daga."
Tidigare i brevet ber hon om ursäkt för den vårdslöshet och slarf hon visat vid skö
tandet av en del av barnen.

Efter fängelsevistelsen fanns inga anteckningar om vart hon tagit vägen. Jag fick för flera år sedan svaret att man hade inte s.k. "sluten folkbokföring" och att det därför gick att försvinna. Vad jag har undrat! Reste hon till Amerika,eller tog hon livet av sig....

Nu vet jag att hon dog vid sjuttiotvå års ålder och är begravd i Sverige.
Men mer vill jag veta och numera finns ju en del uppgifter i Riksarkiven.

Ordet "Änglamakerska" kommer alltså från talesättet att man gjorde änglar av barnen genom misskötsel som ofta slutade med döden och de små blev då änglar.

Jag önskade att jag kunnat berätta något roligt i dag eftersom gårdagen också var dyster läsning. Jag kommer nog att behöva ytterligare något inlägg i det här men för i kväll får det vara nog .Jag avslutar dagen med tacksägelse till Gud som är god och som alltid finns med oss. Guds kärlek har inga gränser. Godnatt!