Nioåringen med båt till Stockholm.

I mitt förra inlägg berättade jag om den stora julklappslådan från Stockholm. Och om brevet där jag erbjöds att till sommaren komma på besök.
Naturligtvis var bara tanken på att få komma " till Kungliga Huvudstaden",som han sa, Pelle Svanslös, svindlande Jag skulle dock inte behöva åka med en potatisbil som Pelle, utan jag skulle få åka båt. Någon rädsla för att åka båt har man inte om man växt upp som jag gjort med sjön som närmsta granne. Men ändå! Ack så spännande. Under tiden som följde brevväxlade vi med tant Magda,som den ena av de båda systrarna hette. Hennes man var Färghandlare.De hade inga barn. Systern hette Gerda och hyrde ett rum i deras hem.

Våren kom. Och sommaren. Jag hade slutat andra klass den 13 juni,den vanliga examensdagen. Likadant varje år. Resan var inbokad till någon dag i början av juli.
Försedd med div kläder, en tandborste, en tub Nibe tandkräm inköpt i Konsum för 50 öre och så förstås den nya examensklänningen,som jag fått tyg till av min snälla fröken, bar det iväg med buss till Oskarshamn i sällskap med mamma. I väntan på att båten skulle avgå gästade vi hos vänner till tant Magda. De bodde nära hamnen.
Båten hette "Södern" och gick vid 2-tiden från Oskarshamn. På båten arbetade några damer i köket. En av dem var bekant med den familj vi gästat och jag blev väl omhändertagen när jag gick ombord. Allt var väl planerat av tant Magda.

Nu blev det rena lyxresan för mej. Jag åt tillsammans med kapten och styrman vid fint dukat bord. Jag sov på natten i salongen på en röd sammetssoffa. Alla var snälla och gjorde allt de kunde för att jag skulle trivas om
bord.

Om jag då hade kunnat skåda framåt i tiden skulle jag fått se att jag som vuxen skulle göra många båtresor mellan Stockholm och Oskarshamn.

Ännu märkligare känns det i dag när jag i mitt letande efter mormor också fått viss inblick i min mammas krokiga liv genom de papper jag först i november förra året fick i min hand. Jag frågade aldrig mamma om på vilket sätt hon färdades när hon som sjuåring reste från Stockholm till Sitt fosterhem i Ström. Funderade nog aldrig på det eftersom mamma överhuvudtaget berättade så lite om livet före fosterhemstiden. Hon var ju bara sju år när hon kom dit och hade säkert glömt en del och förträngt resten. Men möjligt är att hon skickades med båt.

Alltnog. "Södern" lade till vid Norr Mälarstrand och där stod de snälla tanterna och väntade . De överlämnade present till damen på båten som tagit hand om mej. Så fick jag för första gången åka spårvagn.Så många gånger jag senare i livet skulle göra det! Utanför porten till huset,Havregatan 9, mötte vi farbror Harry på väg till sin färghandel. Tant Gerda gick till sitt arbete och så var vi ensamma,tant Magda och jag.

Nu följde en vecka med många intressanta upplevelser.Allt så olikt det jag var van vid. På den tiden var det mera "familjärt" att bo i Stockholm. Grannar stannade till på gatan och hälsade och frågade hur jag tyckte det var att komma till Stockholm. I mjölkaffären var kunderna igenkända av personalen. Varje dag köpte vi bröd och mjölk. Jag minns ännu doften av det nybakade brödet. Kylskåp fanns inte.

Det blev besök på slottet och i affärer där jag inhandlade presenter till min bror , mina systrar och föräldrar. Eftersom jag naturligtvis hade baddräkten med mig så var vi ibland på Eriksdalsbadet och fick ffg simma i bassäng. Alldeles i närheten låg Åhlens Varuhus. Åhlenskatalogen hade vi hemma. Den fanns i så gott som alla hem och ibland skickade vi efter grejor därifrån. En annan katalogfirma i Stockholm hette Oscar Ahre´n. På söndagen när affären var stängd tog vi alla tre spårvagnen till Djurgården och Skansen där jag fick rida på elefanten Lunkentuss. Jag blev fotograferad utanför Seglora kyrka.Tyvärr kan jag ej få in det här men ska visa det senare när jag får hjälp.

Dagarna gick fort och så var det dags för hemresan med "Södern". Samma personal som på ditresan hälsade mig välkommen och lika väl omhändertagen blev ja. också denna gång.

I Södertälje stannade båten och man kunde köpa de beryktade södertäljekringlorna, vilka dock ,enligt mitt tycke, inte var så goda som ryktet förtjänade.
Nästa morgon var båten i Oskarshamn och pappa, vill jag minnas, stod på kajen och väntade . Buss till Figeholm. SÅÅÅ tacksam jag är för denna resa. Glad är jag också att mina föräldrar aldrig tvekade att låta mig få åka.

Men nu säger väl jag som de gör ibland i radion. På återhörande! Ha det gott!