När lördagen kom var det dags för "dricksbilen" från Oskarshamn, att komma.
Dricksbilen hade svagdricka i 5- litersflaskor, dessutom läskedrycker. Jag minns inte att det fanns mer att köpa, men nog måste det väl även ha funnits pilsner!
I vår familj var det endast Svagdricka som gällde. Fiskarfamiljen, en trappa upp,hade det lite bättre ställt än vi och någon gång fick de barnen köpa läsk. Svagdrickan kostade 75 öre för 5 lit och räckte i regel till fredagen veckan därpå. Alla i familjen gillade svagdricka och jag kan ej minnas att vi sörjde över att inte få läsk.
Senare drack jag vid ett tillfälle läsk i samband med att jag hade migrän,(kanske i 10-årsåldern) när vi var på en söndagsskolfest och efter den dagen dröjde det 15 år innan jag drack läsk. Dricksutköraren var alltid vänlig och glad och en gång fick jag åka med i bilen till Uthammar ett par mil från Figeholm. Det var sista anhalten. Oj vad jag njöt av den bilfärden!
Ål- Johan då? Jo det var en liten farbror som kunde dyka upp när som helst. Han hade en gammal sliten häst som drog en kärra med några lådor strömming. Vi fick ju annan fisk av vår granne, som dock inte fiskade strömming, men mamma brukade köpa strömming av Ål-Johan. Jag minns än hur det lät när han klev ur kärran och ropade:" Godda frua ska ho ha nön strömming i da? Hur mycke ska ho ha? En halv eller hel val eller hur månge kast?" En val,det var 80 strömmingar, ett kast var 4 strömmingar. Jag vill minnas att det oftast blev 5 kast för vår del.Underligt nog mådde jag illa av att äta strömming. Precis som av att dricka läsk. Men det märkliga var att när jag många år senare blev gravid med vårt första barn, drack jag massor av läsk och började också att äta strömming. Jag har hört att det är ett känt fenomen att det blir så.
Men ,för all del, jag får väl ej glömma " Kaffe-Kalle. Han cyklade omkring med sina kaffepaket och vi köpte alltid kaffe av honom. Inte i speceriaffären!
Han tog god tid på sig när han kom. Men det var så på den tiden. Och mamma pratade med honom samtidigt som hon grejade i köket. Fridfullt!
Så var det sotaren. Liten och svart kom han med sina borstar och kedjor på cykeln. Då gällde det att i tid ha låtit elden brinna ut så spiseln var kall. Han plockade av spisringarna ,en efter en och vred fingrarna runt så att sotet lossnade. Inga handskar! Jag tänkte alltid att han kunde nog aldrig bli ren. Inte ens med Palmolivetvål.Han skorrade när han pratade, i motsats till oss andra figehlmare. Kanske fanns det någon mera, minns ej! När man säger att man är från Småland tittar folk på en och säger:" Men du skorrar ju inte!" Nu ska jag berätta att det är så att Småland består av tre län,Jönköping, Kronoberg och Kalmar. Alla skorrar utom de som bor i norra Kalmar län. Och där ligger Figeholm. Bara så ni vet!
När körsbären var mogna kunde man köpa också dessa underbara bär(som inte växte i byns trädgård) Vid dörren. Från Laxemar kom halvvuxna barn med en låda på sin cykel och sålde. Ibland cyklade vi dit och klättrade i träden och plockade själva. Det fanns gott om bär. Någon gång cyklade vi till Stensjöby där det fanns många körsbärsträd efter bygatan. Dit gjorde vi förresten varje sommar en utflykt och plockade körsbär när vi flera år bodde i sommarstugan i Figeholm.
När jag nu pratar om bär kommer jag ihåg när vi fick blåbären c:a 30 liter, tror jag det var, varje sommar. Också de levererade hem till köket. Ett äldre par,samma i alla år så länge jag kan minnas, kom med två stora kartonger på sina cyklar och hjälp vad vi åt blåbär den kvällen. Men de skulle ju kokas in för vinterbehov och då fick vi barn hjälpa till med rengöring av de gamla flaskorna som samlats i källaren. Det gick till så att vi hällde sand i dem, så vatten och så skakade vi , sköljde noga och bar in dem till köket. Mamma kokade blåbären med pyttelite vatten och hällde genom en tratt de heta blåbären i flaskorna vilka korkades och hartsades. Harts köptes i små plåtburkar. Burken ställdes i hett vatten. Hartsen smälte och sedan vände man den korkade flaskan upp och ner i denna burk.När hartsen torkat var det absolut lufttätt och sedan hade vi blåbärssoppa att dricka hela vintern. Socker sattes först till i samband med att soppan kokades.
Det finns en del att berätta om luffare och Zigenare också. På den tiden hette det så och jag måste ju hålla mig till dåtidens språkbruk, eller hur?
Som vanligt skickar jag iväg inlägget utan att läsa igenom det så jag hoppas att du som läser fortfarande har överseende med ett och annat fel. Sen blir det att ringa till Linn i Växjö för att få in det på Facebook för jag vet ännu inte hur man gör men det ska jag snart lära mej.
Nu ska jag bara tala om att jag tackar Gud för att jag har orkat klara två hela dagar utan att sova. Det måste väl betyda att det är på rätt väg med "sjukan", som började på julafton.
Så en liten "Minnesvers" från Jesus själv:"Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem som tror på mig skall förbliva i mörkret.Joh.evang.12:46. Tack för gemenskapen den här stunden. Sov Gott!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar