I Nerikes Allehanda kunde vi häromdagen läsa att i Mikaelskyrkan (s. tillhör Svenska kyrkan och är min "stadsdelskyrka") ber man varje vecka för 3 eller 4 gator och verksamheter runt dessa. Gatans namn omnämns. Man ska be för varje gata inom "området" och om jag fattat rätt så ger sej diakonen ut på bönepromenad under veckan. Dessutom. Eftersom jag har lång erfarenhet av bönens betydelse så blev jag så glad när jag i dag i gudstjänsten hörde tre närliggande gators namn nämnas. Dessutom nämndes Karljohansskolan, Marklyckans äldreboende och Citykyrkan som alla är belägna vid de gator som omnämndes i förbönen.
" Tack Jesus för att Du gjort det möjligt för oss att vända oss till Gud i bön och att det har så stor betydelse. Önskar att många människor i vårt land ska upptäcka glädjen i att bedja . Och att det ger resultat. Tack för alla gånger jag har fått se hur Du förändrat förhållanden och på olika sätt gripit in som svar på bön! Där en god Gud."
På en vägg i mitt kök har jag några ord skrivna av en tysk Nunna:" Gud ÄLSKAR att göra oss gott. Men Han finner så få som tror det. Därför är det så få som får uppleva det."
Under mitt långa liv tillsammans med Gud har jag undan för undan lärt mej sanningen i dessa ord.
I går berättade jag om min familjs flytt till Figeholm då jag var 4 år. I huset där vi hyrde en lägenhet på nedre botten fanns också 2 rum och kök en trappa upp och där bodde den tidigare (i "Stormen") omnämnde fiskaren och hans familj. Vi betalade 15 kr i månaden till bonden som ägde huset. Fiskarfamiljen 12 kr med anledning av "olägenheten" att bo en trappa upp.
I tidigare inlägg berättade jag om hur pappa blev arbetslös på ett så dramatiskt sätt. Inget arbete , ingen lön!
Mamma var liten men naggande god. Frågade bonden om hon kunde få mjölka korna. Jo det gick för sig. 20 kr i månaden blev lönen. Hyran 15 kr avräknades och de 5 kr som återstod blev hjälp till mjölken vi köpte för 16 öre litern. 2 liter om dagen utom på fredagen då vi behövde 3 liter eftersom mamma då behövde mjölk till bullbaket. Återstod alltså ca 5.24 att betala kontant vid månadens slut. Pappa fick av kommunen "Nödhjälpsarbete" . Lön 75 öre pr timme. Med hacka , spade och slägga fick han bredda vägar. Bl.a.
Skatten bestod "bara" av blankettavgift 75 öre för att vi var stor familj med låg inkomst. Mamma vävde mattor och sålde för 1kr. pr aln. En aln var 60 cm. Mina små systrar växte till sej och efter 1 års vistelse i vår nya bostad kunde de kravla omkring utanför huset. Jag minns att de åt sand . Någon klok människa visste att det då var något som fattades dem och att vi ej skulle hindra dem från att äta sand som tydligen skulle stärka dem. Såsmåningom gick ryktet i samhället om den nya familjen med de söta små tvillingarna. Vi fick kläder av snälla människor. En tvillingvagn av en av de fem "fina" familjer som fanns i köpingen vid den tiden.
Önskar att den fanns kvar i dag. Den var grå och flickorna satt mitt emot varandra med ett visst avstånd med plats för benen.Men se, mor kunde ej ta emot vad som helst. Hon ville betala. Till slut enades de och mor betalade 1 kr. för vagnen.
Vi handlade på "motbok" hos spcerihandlaren. Min bror och jag blev skickade till affären emellanåt och mamma skrev in vad vi skulle ha. Det rörde sig om ca 30 kr i månaden. Av bonden hade vi fått låna en liten "potatislycka" där pappa på våren satte potatis och vi fick ofta fisk av grannen. Utanför Öland tog han upp mycket torsk som han fileade och sedan sålde . Jag minns de jättestora torskhuvudena som mamma kokade i en stor gryta på järnspisen. Det fanns en hel del gott kött på dessa sedan ögonen och vissa ben plockats bort och tillsammans med potatis och persiljesås blev det en fin måltid. Och många sådana blev det. Stora salta sillar köptes från tunnan i speceriaffären för ca 15 öre st. Stekt med lingon och potatis blev också det en god måltid. Aldrig behövde vi vara hungriga. Jag återkommer nu till det där med motboken. När vi just anlänt till Figeholm och hade börjat handla så hade ju pappa arbete vid sågen och meningen var ju att vid varje månads slut skulle ju de där ca 30 kr, som specerierna kostade, betalas kontant. När pappa så hastigt blev utan inkomst räckte pengarna vid ett tillfälle inte till. Det gick 3 månader och handlaren hade inga pengar fått. Jag minns hur ledsen mamma blev när min bror en dag kom hem och sa att handlaren skickat bud med honom att nu fick vi ej handla mera utan att betala. Jag har inget minne hur de klarade detta men på något sätt ordnades väl med någon avbetalning så vi fick fortsätta att handla. När vi kom inflyttandes var det ju ingen som visste vilka redbara människor de var, mor och far.Ingen kände oss ju. Så klart att handlaren blev lite rädd.Så mycket pengar vi med åren handlade för hos den handlaren.!!
Många gånger har jag undrat hur mamma och pappa orkade med denna motgång som branden i sågen innebar. Att deras Gudstro betydde mycket är helt klart.Hur denna Gudstro långt tidigare började ska jag återkomma till i ett senare inlägg.
När pappa blev lite mera känd och det som en duktig arbetare fick han också vara med om att lasta och lossa båtar. Sjöfarten var livlig och pappa var alltid ivrig att få jobb vid kajen så mycket han kunde för där tjänade man bra. Vilka hjältar det fanns i den gamla "goda" tiden!
Sist för denna dag ett ord från profeten Jesaja 46:4: " Så säger Herren: Ända till er ålderdom är jag densamme,och ända tills ni blir grå, skall jag bära er. Så har jag hittills gjort och jag skall också hädanefter hålla er uppe, jag skall bära och rädda er. Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar