I går kapitulerade jag , övervunnen av tekniken som jag på intet vis behärskar. Har aldrig gjort det men Gud är god och har alltid hjälpt så att jag haft någon i min närhet som haft tålamod med att lära mej vilken knapp jag ska trycka på. Och så trycker jag på den . No problem!! Som man brukar säga. Kommer just ihåg en tv intervju med ett av de nu vuxna barnen som medverkade i "Saltkråkan".Man undrade hur de kunde vara så duktiga små skådespelare. Svaret blev:" Ja men de sa ju bara åt oss vad vi skulle säga och då sa vi det." Jaa så enkelt är detockså för mej. " Säg vilken knap jag ska trycka på så gör jag det. Jag säger detta bara så ni vet. Om det blir stopp någon gång.
Det är så roligt att se att så många är "inne" och läser min blogg. Jag är överväldigad. Visste ju så lite om bloggande innan barnbarnet Linn flyttade till Växjö och började blogga. Jag undrade om hon kunde hjälpa mej så att jag också fick blogga.
Hon ställde allt i ordning för mej men jag VÅGADE inte. Vilken knapp skulle jag trycka på? Kunde det bli fel?Så kom jullovet och nu har jag kommit igång och jag har så roligt. Mest av allt gläder jag mej åt att så många unga människor gillar och kommenterar. Jag har konstaterat att jag faktiskt umgås med unga människor mest.Ocgh trivs så bra med dem. NU känns det som om jag fått en hel massa nya unga vänner här i min blogg och jag har SÅ roligt när jag tänker på Er.Jag ser fram emot att få berätta om min mors något speciella liv men återkommer till detta längre fram i samband med att jag tänker berätta om mitt sökande efter mormor som "försvann" när mor var var 6år och ensam kom som fosterbarn till en bondgård i Småland. Mormor och mamma fick aldrig kontakt med varandra. Mamma dog vid 90 års ålder. Om min mamma finns mycket att berätta och som sagt; jag återkommer i senare inlägg när det gäller hennes liv och vad hon berättade för oss barn. Som jag sagt tidigare växte jag upp i skärgårdsidyllen Figeholm. Jag var 4 år när jag tillsammans med mamma, pappa ,en äldre bror och tvillingsystrar, 6 månader gamla lämnade "Lugnet" ca två mil från kusten för att flytta in i vårt nya hem. Huset bestod av 2 våningar. Vardera bestående av 2 rum och kök. Det var en glädjens dag för mina föräldrar eftersom pappa varje dag en lång tid hade cyklat till sågverket där han arbetade och som låg helt nära vår nya bostad.15till ( jag hittar inte streckknappen) 20 km varje morgon,varje kväll för att komma till jobbet. Glädjen varade inte länge. Vi flyttade i 1 aug 1931. Sista söndagen samma månad brann sågen ner. Detta var alltså på 30 talet med stor arbetslöshet. Jag var ju bara 4 år men har en del minnen från de där dagarna. Vi stod och såg glödhögarna dagen efter branden. Det bästa med branden för min del var att det de följande åren växte massor av hallon runt omkring brandplatsen och vi gick man ur huse för att skörda . Därav min stora kärlek till hallon. Nu odlade i min trädgård. Något annat bra kom ej ur denna brand. Det påstods att den skulle vara anlagd. En försäkringshistoria.
En lördagsem då pappa stod utanför vedboden och högg ved kom 2 poliser för att tala med pappa och en av grannarnna som också hade arbetat vid sågen. Vi barn stod som förstenade och tittade på när poliserna tog med pappa och hans kompis och for iväg. Mina 2 småsystrar förstod ingenting men min bror och jag undrade ju vad det var frågan om.Vår mamma visste ju att pappa "hade rent mjöl i påsen" och lugnade oss att pappa och vår granne snart skulle komma tillbaka. Vilket de också gjorde nästa dag.
Roligt har vi haft åt pappas berättelse om när en av poliserna "vallade" honom i omgivningen och förhörde honom . "Vad hade han gjort på lördagskvällen, månne?" Pappas svar:" Ja se dä ska ja säge konstapeln att dä va länge sen jag skende ute på nättera å levde gaeln". Tydligen förstod poliserna efter förhören med dessa "beskedliga herrar" att det var lika bra att skicka hem dem . Oskyldiga som de var!.
Som var och en förstår följde nu en svår tid för den nyinflyttade familjen med en arbetslös familjeförsörjare. Men till detta ska jag återkomma vid ett senare tillfälle. Nu går dagen mot sitt slut och jag vänder mej till Gud med TACK för allt gott jag fått uppleva denna dag och ber om Hans beskydd över oss alla .Gud är en GOD och KÄRLEKSFULL GUD!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar