Korgen från utackorderingsbyrån

När det blev kväll hände det ibland att mamma gick till en garderob där hon förvarade sin spånkorg, brun och med handtag på sidorna. Den var ,som jag minns den,c:a 80 cm lång, 50 cm hög och 50 cm bred.Nu börjar tårarna komma och jag ska gråta en stund. Jag kan bara inte tänka på den korgen utan att tårarna kommer. I den korgen förvarades de kläder hon hade med sig från Utackorderingsbyrån i Stockholm när hon den 15 nov. 1906 , som 7-åring ensam kom till en bondgård (som faktiskt låg bara ett par mil från Figeholm )och blev fosterbarn. Där blev hon kvar till år 1912 då hon fick ett nytt fosterhem i Skurö några km från Figeholm.Fortfarande i Misterhults socken. Som bloggläsare kan det här, som en del annat vara onödiga upplysningar, men jag har barn, barnbarn och barnbarnsbarn också!


Mamma berättade för oss om hur svårt hon hade det och hu ensam hon kände sig. I bondfamiljen fanns en son,5 år äldre än mamma.Många år senare blev mamma god vän med hans efterlämnade hustru. Hon var ofta i vårt hem. Jag hörde dock aldrig att något nämndes om mammas tid hos hennes svärföräldrar.Flera år tidigare hände sig att fostermamman en dag kom på besök. jag tror att det var enda gången. Jag var kanske i 6-årsåldern. Mamma såg henne genom fönstret när hon kom nedför den lilla backen och närmade sig vårt hus och sa det till oss barn. Oj, tänkte jag, hur ska Mmamma göra nu då? Jo det blev på med kaffepannan och en pratstund om, ja inte vet jag. Själv höll jag på med att snoppa nypon som mamma plockat och gumman tyckte att mamma skulle inte vara så sträng mot mej. Vilket fick motsatt verkan.

När hon gått frågade jag mamma hur hon kunde vara så snäll mot henne som varit så elak. "Men det är ju så länge sedan och det blir väl inte bättre om jag inte är snäll mot henne", svarade mamma. Jag tror att det var enda gången hon var hos oss.

Det måste ha varit hemskt att komma så liten till ett hem där man ej var älskad.Enl papper jag nyligen fått gm Stadsarkiv i Stockholm skulle fosterföräldrarna få " 80 kronor om året tills flickan fyllt 15 år."

Grannarna var snälla och mamma fick lekkamrater. Särskilt två av dem betydde mycket för mamma. Deras vänskap varade livet ut. Mamma dog sist av de tre vännerna. Att hjälpa till hemma var ett måste. Många gånger var hon hungrig för hon vågade ej äta sig mätt. Nu ångrar jag att jag ej frågade mycket mera om de där åren i Ström, som gården hette.

Det var en bra bit att gå till skolan och barnen hade matsäck med sig. Bröd, enburk honung och en flaska mjölk för mammas del. Korgen ,där maten låg, hade locket på sidan fastsatt med en träpinne i en ögla. På hemvägen en dag lossnade pinnen, locket föll ner, mjölkflaskan i en sten och gick sönder. Efter den dagen fi



ck hon ingen mjölk med till skolan. Var månne en glasflaska så värdefull.


Men änglar finns. Lärarinnan tittade i mammas korg och såg att hon inte hade någon mjölk. På sommaren var hennes bror från Stockholm hos sin syster på besök och fick veta om den uteblivna mjölken. Mamma fick senare veta att han varje månad skickade pengar till sin syster för att hon skulle köpa mjölk till mamma.

Tydligen anade denna Fröken att mors fosterbarnsliv ej var så bra. En dag kom ,som mamma uttryckte det, några gubbar in i klassrummet. Mamma började gråta för hon "kände på sig" att det hade att göra med henne. De tröstade henne med att säga att hon behövde ej vara rädd för hon skulle aldrig mer behöva komma tillbaka till fosterhemmet. Samma dag blev hon förd till en snäll familj i Skurö.

Jag kommer senare att berätta mera om min ensamma mamma.Och om innehållet i spånkorgen från Utackorderingsbyrån. Tack alla som är intresserade och läser och jag ber er ha överseende med "fel och brister". Allt gott till er!!!