Det hhakade upp sej så jag fick ingen snygg avslutning på förra inlägget. Kom varken fram eller tillbaka så jag hade inget val. Förlora allt eller skicka iväg. Jag gjorde det senare och fortsätter där jag slutade. Det var det där om grisen som vi sålde.Tänkte i samband därmed berätta om hur det gick till när grisarna slaktades. Har undrat mycket över hur den grisen som slaktades sist upp levde situationen. Dagen innan slakten kom faster eller farmor till oss för att hjälpa till. Vi barn måste iväg till skolan innan klubban föll för vi skulle kunna ta skada av grisens skrik när de tog honom ur stian. Joodå vi gav oss iväg men på vägen nedanför backen stannade vi . Varför? Jo för att få höra när grisen skrek. Sedan stack vi iväg vetandes att vid hemkomsten vankades det både palt och korvkaka med lingon. Och grisens skrik kom ingen ihåg. Åtminstone inte då. Sedan tillverkades korv kött bullar mm. Har undrat ibland över köttbullarna som stektes några dagar senare. Mamma smälte fett (ister) och hällde över köttbullarna som låg nystekta i stenkrukor. Helt omslutna av det smälta fettet som stelnade och efter det höll sej köttbullarna fint fram till jul. En del av grisen saltades och en del röktes och höll sej då framåt sommaren. Hackkorven röktes och var sagolikt god. Så var det dags att gå om kring med några paltar till de andra två stugorna i byn. Det var bara vi som hade gris. Pappa hade alltid någon mera nere i samhället som skulle ha en bit av grisen. Särskilt minns jag att den man som ordnat så pappa fick arbete med lossning av båtarna vid kajen var utvald för en fläskbit. Var det muta eller ett välment tack? Jag tror på det senare.
Ja, det här blev väl inte ett "snyggt" slut på dagens blogg men Grisarna var en viktig del för vår överlevnad. Tack alla ni som läser vad jag skriver. Om ni INTE gör det så har ni min fulla förståelse. Tröstar mej med att det finn i alla fall kvar. En glimt historia som jag kan läsa när jag blir gammal och inte orkar skriva. Till dess! Ha det så gott och glöm inte att Gud älskar dej och vill Dej väl! Jag återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar