Som jag tidigare berättat flyttade vi till Figeholm då jag var 4 år.Byn där vi fick en 2-rumslägenhet i det första av de tre husen.När jag var 7 år och gick i första klass fick vi en lillasyster.Mina tvillingsystrar var då tre år,min bror 9 år. Visst var det roligt med en lillasyster. Men ,kanske inte enbart. I alla fall inte för min del. Nu var jag storasyster till tre yngre och det betydde ännu mera av barnpassning och hushållsarbete. Jag fick mycket uppmuntran av min mamma och hon gjorde nog sitt bästa för att jag skulle få lite fritid. Men visst var det jobbigt ibland. Mamma fortsatte att mjölka bondens kor,vävde mattor som hon sålde, spann lin som farmor vävde handdukar av,kardade ull som hon spann till garn som hon sedan stickade strumpor, sockar och vantar av. Spinnrocken har jag nu i min ägo som ett minne. Det var där, när jag var 6-7 år som mamma lärde mej läsa. Varför hon var så ivrig tror jag mej veta och skall återkomma till när jag senare kommer att berätta om min mammas speciella historia.När jag läst klart,ca en timme tog det, lades "SÖRGÅRDEN, som var bokens namn, undan och nästa morgon var jag ivrig att titt om tuppen värpt. Det hade han om jag läst bra och mestadels låg det en kaka,karamell eller kanske t.o.m. en 5-öring just där bilden av tuppen fanns i boken. Visst förstod jag vem som ordnat med belöningen men blev alltid lika glad.
Men tro inte att allt var slut för oss barn fast garnet var spunnet. Mamma gjorde "härvor" av det och dessa härvor skulle sedan bli garnnystan. Och vi nystade. 5 öre pr härva för lingarnet,som var tunt och ibland orsakade små sår i fingrarna,2 öre för ullgarnet som var mer lättnystat. Ibland hjälpte pappa oss. Men vi fick pengarna. Kan tala om att det kunde ta en hel kväll för ett "nyste".
Jag ska fortsätta berättelsen om byn och dess innevånare. Fiskarefamiljen på våningen över oss var 5 personer. I Mellangården en familj med bara en dotter, min jämnåriga lekkamrat och så tanten som arbetade hos bonden och hans familj emellanåt.
I huset på "höjden" längst upp bodde två familjer. På första våningen sex personer. En trappa upp sex pojkar med sina föräldrar.
I dag bor en person i första,två personer i andra och en person i tredje huset. I sina barndomshem. Trivsamt att bo i Högskulla!
Att bo så nära sjön hade bara fördelar. (Bortsett från höststormarna) Att ha en fiskare så nära var inte heller så dumt förutom att vi fick torsk, abborrar,flior ål, gäddor och flundror fick vi ibland följa med på små sjöturer när näten skulle vittjas. Vad vi älskade sjön!! Vi lärde oss namnen på holmarna i skärgården.
Byns stugor till hörde ursprungligen Högskulla Gård men såldes vartefter till stugornas innevånare. Det skulle dock dröja många år innan pappa och mamma kunde köpa vårt hus. Fiskarefamiljen hade då köpt hus nr tre, på kullen, där de två familjer som tidigare bott där flyttat vidare. Mamma och pappa fick då möjlighet att köpa huset. Vid den tiden var det bondens dotter som var ägare till Högskulla Gård och som sålde huset. I och med det hade alla tre stugorna i byn fått var sin ägare, fria från Högskulla Gård.
Den 2 juni 1948 blev huset inköpt för 5.000 kr. Då hade både min bror och jag för länge sedan lämnat föräldrahemmet men mina tre systrar fick nu bättre svängrum och när sedan barnbarnen kom så var det gott att ha plats för oss alla när vi kom hem till helger och högtidsdagar. Mamma, speciellt, hade länge önskat att vi kunde få ha ett eget hus och hur många gånger hörde jag henne inte säga:" Att bo för sej själv dä ä inte betalt med pengar". Hon bodde i detta älskade hus tills hon var 90 år och fick flytta till en ännu bättre boning hos Gud. Trots hennes svåra barndom och många bekymmer i livet hade hon en barnslig, levande Gudstro.
Nog för denna gång om de tre husen i Högskulla by. Nästa inlägg ska handla om sprit och cigarettsmuggling, om tullmannen och lotsen i den lilla livaktiga köpingen. Då tar jag pr tel hjälp av min 89-åriga bror. Till dess- ha det gott! " En människa är stor i den mån hon är till gagn för andra." Sundar singh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar