Tidigare har jag berättat om att alla vi fem syskon kunde läsa när vi började skolan. Av det jag berättade om mammas grusade drömmar om att bli lärarinna i mitt förra inlägg kan man förstå att det för henne var roligt att undervisa de egna barnen i alla fall. Jag satt bredvid mamma antingen vid spinnrocken då hon spann garn av lin eller ull,eller vid vävstolen. Dunk,dunk när hon slog fast trasorna till mattan som sedan skulle säljas. De första inkomsterna av mattvävningen gick till inköp av korkmattor till kök och rum för att slippa trägolven som var mer svårskötta.
Jag kom till skolan "med hedern i behåll" och Fröken berömde min mamma för att ha en så duktig flicka. Jag unnar mamma den glädjen. Och för mig var det ju ingen nackdel att kunna läsa. Jag arbetade som vuxen flera år i skolan och älskade att lära ut läskonsten.Naturligtvis följde jag i mammas fotspår och lärde mina egna barn att läsa även om mina ambitioner ej var lika starka som mammas. Jag har fortsatt med barnbarnen mer eller mindre. Så är det ju så att småsyskon lär av de äldre. Men att undervisa barn är en stor glädje.
I mitt förra inlägg berättade jag om mammas söndagsskoltidningar som hon låtit göra böcker av. Tidningen hette "Lilla Svenska Barntidningen" och jag kan tänka mig att varje tidning blev läst mycket noga. Mamma låste gärna böcker. Men det skedde mest, ja uteslutande på söndagar. Att läsa en vardag ? Ack nej! Då arbetade man.
Pappa och mamma förberedde söndagen så att den dagen verkligen blev en vilodag. Pappa bar in ved så det skulle räcka över helgen, vatten likaså. Vatten bars uppför Trädgårdsbacken från brunnen som låg nära sjön. Alla i byn tog sitt vatten där. Om vattnet ibland på sommaren började tryta samlades "fäderna" och öste brunnen och medan vi väntade på att vattnet skulle rinna till fick vi hämta vatten från en av bondgårdens två brunnar. När pappa var ute på sina "affärsresor" med sin cykel eller var borta för arbete på annat håll,hjälptes mamma och min storebror åt att bära vatten. Vartefter vi flickor växte upp fick vi också ta vid.
Tidigare berättade jag om hur vi på 30-talet fick elektricitet och radio medan en så viktig sak som vatten dröjde många,alltför många år. Inte förrän i mitten på 60-talet då mamma var änka och alla vi barn för länge sedan utflugna blev vatten och avlopp indraget. Då gick staten in med ett lån på 10.000 kr. som sedan avskrevs med 1.000 kr pr år vilket betydde att efter 10 år var lånet helt borta. Jag glömmer inte hur lycklig mamma var när vi kom hem på sommaren med våra barn och hon hade vatten och dessutom toalett inomhus.
Vår stora lycka under barndomen var ju att vi hade sjön så nära. Där badade man från juni till september. Där sköljdes tvätten, där skurades mattor, där dränktes kattungar och råttor. ( Oj, vad tänker du nu?) Sorgligt kanske men nödvändigt. Jag gillade inte att se det men det var för många av båda sorterna. Jag gick inte med till sjön men jag såg när pappa stoppade stenar i säcken.....
På vintern högg man upp en vak och fortsatte med att skölja kläder i sjön.Bar
sedan tvätten uppför backen och hängde på tvättlinor. Svårt att få tvätten att torka. Minns hur stela lakan bars in och hängdes över dörrar och spis. Hur vattnet droppade. Likadant för oss alla i byn. Hade man stort linneförråd sparade man i någon mån lakan o handdukar till våren och gjorde "stortvätt"
Det skulle handla om söndagsfrid det här avsnittet men nu rände jag iväg igen. Jag lovar att återkomma till denna "frid" i ett kommande avsnitt.
Tills vi möts igen! Ha det gott ni alla som läser det jag skriver.
Jag blir så glad när jag ser att det är många från Sverige men också från Spanien, Ryssland, Tyskland, Danmark och Sydkorea. Naturligtvis bara ett fåtal från dessa länder. Men jag tycker det är så fantastiskt att världen har krympt så under min
korta tid på jorden och levnadsförhållandena har förändrats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar