Radio och telefon fanns ej och inte el i början av 30 talet. Inte om man bodde lite utanför köpingen i alla fall. I samhället fanns el indraget oc de flesta hade nog en radio. Telefon däremot var en sällsynt lyx.
När pappa i mitten på 30-talet började och senare utökade sina affärer blev behovet av telefon alltmer märkbart. Bondens familj fick ibland springa med telefonbud till pappa. Ingen annan i byn hade telefon.
Min bror som varit fiskardräng fick ju senare arbete på en brädgård men innan dess var han en kort tid dräng hos bonden. Hans lön var inte stor men han klarade av att betala indragning av telefon åt pappa. Det kostade 20 kr att få det gjort. Sedan kom kvartalsavgiften som, om jag inte minns fel var 35 kr pr kvartal. Mor och far var väldigt glada för att ha en egen telefon. Nu blev det i stället vi som fick gå med telefonbud. Särskilt markant blev hur fiskarens kunder snabbt lärde sej att använda sig av detta då de skulle beställa fisk.
När den första sommarstugan i sommarstugeområdet byggdes fick vi gå med telefonbud dit också när det behövdes. Vi var bland de första i samhället som hade telefon.
Radio var ju rena lyxen. Min bror säger att han när han var 15 eller 16 år, alltså strax före andra världskrigets utbrott, jobbade i speceriaffären i samhället hade han en lön på 30 kr i månaden . Själv minns jag hur han en dag kom hem med en radioapparat som han köpt. Den kostade något mindre än 100 kr. Det var en stor dag för oss. Fiskarfamiljen i våningen över oss hade sedan ganska lång tid haft en sådan och jag minns hur vi genom taket kunde höra nyheter och musik någorlunda bra. Att nu själv kunna trycka på en knapp och höra både nyheter, morgonandakter och lite annat var ju helt otroligt.
Ett par år innan dess hade vi också i Högskulla fått elektriskt "lyse". Nu var det inte lika roligt för smedens dotter att gå till Högskulla för att se mamma tända fotogenlampan. Jag minns ännu hur de tre lamporna i kök, kammare och finrum såg ut. Det var så stort att också vi som bodde en hel km utanför Figeholm också hade el. Jag minns lyckan när man stod vid dörren och tryckte på "lysknappen" och lampan tändes. Nu hade vi ju helt modernt tyckte vi. Dock inte vatten och avlopp. Det kom långt senare.
Visst hade vi det knapert men jag tror ej att vi upplevde att vi var fattiga trots allt. Vi "hängde med" i det som förekom på bygden och mamma och pappa gladdes över att det gick bra för oss i skolan och gav oss ofta beröm. Något som jag tror barn mår bra av.
Nog för denna gång eftersom jag på grund av förkylning snarast måste inta sängen. Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar