Som jag tidigare berättat blev sommaren 1936 med den vecka jag vistades i Stockholm,oförglömlig. Jag slutade också andra klass och lämnade därmed min snälla Fröken.Ettan och tvåan kallades småskolan. Därefter tog Storskolan vid.I skolhuset fanns två våningar. På första våningen fanns fyra klass rum och ett materialrum där kartor och ett litet bibliotek förvarades. I mitten ett stort utrymme med bänkar efter sidorna, hatthyllor ovanför och en rolig grej för dricksvatten. I detta utrymme åt vi som bodde långt från skolan , vår matsäck som bestod av mjölk och smörgås. Vad vi avundades kompisarna som bodde i samhället, som kunde springa hem och äta lunch.
Nu blev det att byta lärare. Ingen Fröken längre utan en manlig lärare. Trean och fyran i samma klassrum. Den läraren minns jag för att vi fick spela teater. Göra kulisser och läsa in repliker. Att spela teater är bara sååå roligt. Tycker jag än i dag. Han lärde oss också mycket om växter och vi fick en 10-öring när vi efter beskrivning hittat en lite annorlunda växt.
Jag har tidigare nämnt om att det fanns några rika familjer i köpingen. De umgicks med varandra och hade hembiträden och lejde kokerska och serveringspersonal när de hade kalas. Alla visste vilka de var.Bland dessa fanns 5-6 barn i olika åldrar, med ett gemensamt: De fick börja realskolan i Oskarshamn när de slutat fyran. De två milen till och från Oskarshamn fick de åka taxi. Bara de rika hade råd med en sådan lyx. För vår familj, liksom för de flesta andra var det en omöjlighet, även om önskan fanns.
En dag ringde en mamma till mej och frågade om jag kunde komma och hjälpa deras dotter med matematiken, som dottern hade lite svårt med. Dottern gick i fyran och jag i femman. Så klart jag ville.Vi var ju skolkamrater, gick i samma klassrum.Och matematik var för mig ett kärt ämne.
Dottern skulle söka in till realskolan. Jag vet inte om jag var avundsjuk direkt,(jag visste ju att det för min del var uteslutet), över att hon fick chansen att börja bara för att hon kom från en familj som hade råd
, men LITE kändes det nog ändå. Hade vi nu bott i en stad hade det naturligtvis ej varit några problem. Men längre fram i livet sörjde jag över att jag ej kunde komma dit jag ville på grund av bristande utbildning. Till slut fick också jag gymnasieutbildning men då hade det gått ett antal år. Och tiderna hade förändrats. Nu gläds jag över att mina barn har fått den utbildning de önskat trots att vi ej har räknats till "de rika". Från barndomshemmet, om än inte rikt på pengar, fick vi med oss det absolut bästa: En beprövad Gudstro, som håller i alla lägen. En Gud som aldrig sviker! Jag är så tacksam!
Eftersom förra natten var lite för kort ska jag nu ta igen det och gå till vila nu. Jag sänder er många varma hälsningar. Och önskar er Guds välsignelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar