Ändå, fast klockan är mycket, dristar jag mig att skriva ett par rader.
Har varit ganska trött i dag. Tror inte jag har hämtat mig från fredagens begravning i Katrineholm, som skedde samtidigt med terrordådet i Stockholm. Jag har sett en del på TV och lyssnat lite på radio i dag också. Hörde en rörd statsminister hålla ett fint tal, som framfördes med medkänsla och värme.
Vi tackar Gud och alla människor som visade både kärlek och hjälpsamhet. Hörde någon säga att det var ett mirakel att inte ännu fler dödades och skadades. Ändå, fyra döda är för många.
Än en gång upprepar jag : MOT DET ONDA!! FÖR DET GODA!!
Både kungen och statsministern gav uttryck för dessa tankar och det kändes att de talade med hjärtat. Alla tycks stå enade i detta, att vi inte ger oss. Att vi gemensamt ska ställa upp för varandra när det behövs.
Jag har ännu några ord, som jag älskar att säga:" Ge hjälpen NÄR den behövs,DÄR den behövs!!!"
Då blir det rätt och motverkar avund. Alla har samma värde och ingen lever för sig själv.
I alla fall blev det inget kyrkobesök i dag, varken för mej eller mina vänner Markus och Annelie. Vi hade planerat att göra sällskap till en av stadens frikyrkor.
Från stadens Pingstkyrka kunde man följa med i gudstjänsten på Närradion, vilket jag gjorde.
Sången " Nåd över allt förnuft, Nåd över alla gränser. Allting den överglänser, Nåden som Herren ger." sjöngs i gudstjänsten. Jag känner mig så tacksam för att det är så.Gud är god! Låt oss tacka honom och alltid stå på Guds sida i den kamp som vi lever i.
Fick besök av Kerstin, som hade köpt en grej, som hon visste att jag hade talat om att köpa. Hon är, liksom mina övriga barn, med familjer alltid så omtänksam. Något jag ej nog kan uppskatta.
Som sagt, jag är trött och ska nu sova. Elsemarie smsade att hon var förkyld men MÅSTE till jobbet för ett möte så jag ber för henne att hon ska orka med att gå upp till sitt tidiga tåg i morgon bittida.
Något foto blir det inte i kväll heller. Barnbarnen har antagligen lyft sina vingar till flykt men kommer väl hem till påsk då de nog kommer att hjälpa mej.
Förr hade jag Jonas, som ryckte in då och då men nu har han mer än fullt upp med sina fyra barn, varav de yngsta är tvillingar i sina "bästa år" Hahaha!!
Jag inväntar påsklovet! Nu sätter jag på TV.
I TV visas bilder från Stockholm. Ett blomsterhav kan man se. I dag klockan 14.53 hölls en tyst minut och det berättas att tusentals människor fanns på plats och det var helt tyst. Så mäktigt det måste ha varit. Många representanter från andra länder fanns också där.
Det stora blomsterhavet har under dagen flyttats från det staket som i går var en vägg av blommor.
Det blev för tungt med alla blommor och nu finns de på Sergels Torg.
Jag har tittat och tittat och fotograferat detta hav av blommor, vars like jag aldrig tidigare skådat.
I morgon klockan 12 ska vi ha en nationell tyst minut över hela vårt land.
Polis , sjukvård, väktare, vanliga hjälpsamma människor som erbjudit sovmöjligheter i sina hem och bjudit på mat har i dag fått så mycket välförtjänt beröm. Allt har skötts på bästa sätt.
Även från andra länder har de berörda fått beröm.
För Lasse som stannade kvar i Katrineholm, vilket jag berättade om i fredags, blev det en lång fredag.
Tågen stod ju stilla men han kom till slut med en buss som tog honom till Vingåker där han av någon i familjen hämtades med bil till Örebro.
I Egypten har en koptisk kyrka råkat ut för en sprängning. Många döda och skadade. Det verkar som om de kristna alltmer står i farozonen för att bli angripna för sin tro på Jesus. Något som vi redan vet att det ska ske för det talade Jesus om på sin tid på jorden. Han har lovat att vara med de sina ända tills livets slut. Den strid, som pågått och pågår lär inte bli mindre. Men vi vet på vem vi tror och det är Gud, som har sista ordet. Så var inte rädd, sa han, Jesus!
Under åren då Georg var guide så vet jag att han alltid gick till Koptiska kyrkan i Jerusalem där han hade vänner, som alltid välkomnade honom och Georg uppskattade verkligen de präster som han träffade där. Jag var också med dit vid ett par tillfällen. De var speciella på något sätt. Så fromma!!
Nu är det dags, kära vänner! "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar