tisdag 27 september 2016

Tisdag 27 september 2016. Ingen dag är den andra lik! Så intressant!

Vaknade före klockan 6, som så ofta numera. SMS till Elsemarie:" PÅ tåget?"
Efter en stund får jag telefonsamtal och jag får veta att det är bil. som gäller i dag också. Efter två nätter med minimalt av sömn togs bilen för snabbare hemfärd och dito sömn.
Arbetet har tagit hårt på krafterna sista två dagarna. Föräldrakontakter med anledning av en olycka då en elev avlidit. Livet har sina avigsidor och många är de som drabbas.

Telefon från Sven och Maria, som är på Maxi för veckans förnödenhetsinköp. Något jag behöver? Så bra att få frågan! När de kom med varorna stannade de för en fika och en pratstund. Bra med pensionärsträffar!
De åkte vidare och jag hade tid hos min fantastiska hårfrisörska. Jag är så glad för att hon är så bra och att hennes salong finns i min närhet. Så fin jag blev!
Jag har det så bra. Snälla barn, bra hårfrisörska, bra vårdcentral med samma läkare varje gång, bra tandläkare, bra städhjälp, färdtjänst, som tar mig dit jag vill komma, fina vänner i kyrkans husgrupp.
Utöver detta en Gud som ger mig kärlek och omsorg, som en gång sa:" Mitt älskade barn, jag hjälper dej med allt."

I dag skulle jag skruva ihop i diskbänken det som jag skruvade isär i går. Det gällde att hålla ordning på två skruvar. Fast jag hade placerat dem en bit ifrån varandra för att veta så fick jag problem med att få i dem. Jag tog den långa skruven först. Gick inte bra varken i ena eller andra hålet. Gjorde likadant med den korta. Samma resultat. Jag sa till Gud att jag vet att han har osynliga änglar och att det borde finnas någon att skicka. Förresten Georg finns ju hos dej! Han skulle kunna. Förresten Gud, så sa du en gång att du hjälper mig med allt!
Plötsligt upptäcker jag precis hur jag ska göra och efter ett petande runt med skruvmejseln så sitter båda skruvarna där de SKA sitta.
För mej är sådana här till synes SMÅ bönesvar tämligen vanliga . En sång kommer i skrivande stund upp i min tankevärld:" Låt mig växa stilla, som ett träd i skogen! Gör mig i det lilla för det stora mogen!" Att tro på Gud i det lilla är stort för mej.

Ibland läser jag eller hör talas om att det sker mycket som svar på bön. Mirakler. Det händer att jag önskar att jag skulle få vara med och förmedla något sådant men när jag påminner mig alla gånger jag sett Guds omsorg och bönesvar i min vardag så blir jag överväldigad av tacksamhet.

I kväll fick jag ett kärt besök av min vän Annelie, som flyttat tillbaka till Örebro efter att ha bott i Malmö. Vi skildes under tårar för åtta år sedan och nu kramar vi varann och gråter tårar av glädje. Att hon, med sin man, fick lägenhet alldeles nära mej gör glädjen ännu större.
Vi hade mycket att prata om. Det händer en del på åtta år och kontakten har ej varit särskilt tät.
Nu gläds vi alla tre. När de bodde i Örebro brukade Annelie gå omkring i trädgården med trimmern och ta bort gräset på sidorna av gräsmattan så nu får Alfons hjälp med att hålla gräsmattan fin.
Själv har jag fått tillbaka min fikavän.

När jag gick hem från hårfrisörskan i dag så stannade jag vid en grindstolpe och fotograferade den katt som jag nu hoppas kunna få med på bloggen.
Fick i dag samtal från Bjuv där jag har en god vän. Vi har aldrig träffats "på riktigt" men hon har följt mitt bloggande sedan dess begynnelse då tidningen Dagen hade en intervju med mig alldeles i början.
Vi pratar om våra familjer och känner oss som om vi alltid känt varandra. Ganska kul med Facebook och bloggande också för den delen. Jag har fler vänner som jag bara har kontakt med via FB eller bloggen. SÅ roligt! Har smsat med barnbarnet Martin i dag.
Men nu, kära vänner, tar jag kväll, som det heter. Betyder att jag går direkt till sängen. Sov Gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar