söndag 25 september 2016

Söndag 25 september 2016. Dagen bara försvann! Går till år 1995 igen!

Den senaste delen av denna söndag blev så händelselös. Nu sitter  jag här, flyende verkligheten, för att skriva en blogg. Det är både vilsamt och avkopplande att avsluta dagen på det sättet.

När Mika vid 10-tiden stod utanför dörren blev jag något förvånad. Han hade åkt med pappa Stefan när han var på väg till en av stadens kyrkor. Mika skulle fortsätta med att ansa gårdens stenplattor från "grönt". Han gör det noggrant och nu ser det riktigt bra ut när man tittar in från gatan.

Vi upptäckte att den gröna tråden, som ska dirigera Alfons framfart, var felplacerad på ett par ställen så nu blir det att be om hjälp från de som en gång placerade ut den.
Mika lovade be för min försämrade syn, trots att han inte tror att det finns en Gud. Jag är så tacksam för bönehjälp och jag vet att Gud alltid lyssnar och sänder hjälpen i rätt tid.

I dag gick jag och tänkte på hur mycket jag önskar att jag ej var så trött och att jag skulle ha lite mer energi. Jag har så lätt för att skjuta uppgifter framför mig när jag är trött. Den försämrade synen gör inte saken bättre. Att läsa och skriva går bra. Det är "på håll" det är svårare.

Ändå är detta småsaker i jämförelse med vad många andra får utstå. Jag har inte ont någonstans och jag är tämligen, enligt mitt sätt att se, klar i huvudet.
När jag gick och tänkte så började jag fundera på varför jag hela tiden tänker att om jag bara inte var så trött och håglös så skulle mer bli uträttat. Då började en sångstrof höras inom mig. "Själv han är mig alla dagar nära. För "var särskild tid" med särskild nåd. Jaha tänkte jag, kanske det är bäst att ta itu med sysslan och då får jag det som behövs av kraft för att genomföra uppgiften. Why not?

När jag sitter här så är TV nyheter på gång. FN är maktlösa, trots sina möten för att få ordning på läget i Aleppo, Syrien. Senaste dagarna har striderna utökats. USA och Ryssland anklagar varandra för att försena ett slut på striderna. Staden är till stora delar förstörd och bomberna fortsätter att öka på katastrofen i staden där människor saknar både vatten, mat och sjukvård och det verkar som om sjukhusen är bland de främsta målen för förstörelsen. Amer, som bodde hos mej i tre månader, levde sina första 6 år i Aleppo, där också hans föräldrar fick sin utbildning.  Amers pappa fick ett bra jobb i Förenade Arabemiraten och familjen flyttade dit. Jag har tidigare berättat om Amers påtvingade flykt.

Nu till den gamla dagboken från år 1995.
Augusti. Onsdag 9. I Gropen och plockat 5 liter skogshallon
Ja sedan hade jag skrivit t. o. m.den 13 augusti men allt det är plötsligt borta. Skriver nytt i morgon.
Sov Gott, kära vänner! Ska jag också göra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar